I den sista boken i serien om Narnia möter vi den godtrogne åsnan Pussel och hans "vän", gorillan Skift. Historien börjar när Skift tvingar åsnan att klä ut sig i ett lejonskinn och lura Narnias djur att han är Aslan. Apan utnyttjar åsnan för att ta makten över Narnia och sälja landets djur som slavar till grannlandet Calormen. Narnias djur tvingas underkasta sig "Aslans" vilja och foga sig för hans makt.
I denna sista bok märks en viss trötthet i berättandet. Historien om Pussel och Skift känns på ett sätt onödig. Det är deras handlande som driver fram det sista kriget. Den bagatell som Skift och Pussel utgör står inte i rätt propsition till förintandet av det gamla Narnia och skapandet av ett helt nytt land.
Barnen från vår värld som kommit Narnia till hjälp i tidigare böcker, återvänder tillsammans med professorn och hans fru Polly (som såg Narnia skapas). Deras intåg känns också konstruerat, ett litterärt grepp för att binda samman serien till en helhet.
Två paralella historier, varav den ena handlar om åsnan och hur giriga handlingar kan leda till katastrofala följder, går paralellt med historien om nyskapande i de dödas tecken.
Det onda i denna roman manifesteras i olika former, precis som Aslan kan visa sig i olika skepnader. Här är det onda manifesterat i guden Tash som vittnar om att Aslan INTE är den enda sanna guden (en trosats som står i konflikt med den kristna läran).
Det är många frågor som förblir obesvarade. Orsaken till Narnias undergång, den roll barnen spelar i skeendet och huruvida deras död var förutbestämd. För att förtydliga en aning för nya läsare. Barnen förolyckas i en tågolycka, men förblir ovetande om sin kroppsliga död fram till slutet av berättelsen. Susan är den enda av syskonen som inte är med i tågolyckan.
Något som väckte ännu mer frågor var karaktären Susan. I tidigare böcker är hon en av syskonen som skall regera i slottet Paravel. Hon följer inte med på Narnias sista färd. De andra syskonen uppfattar orsaken till detta, en trolöshet mot Aslan. Läsaren måste i sin tur fråga sig hur mycket hennes kroppsliga död har att göra med den andliga. Det är inte Aslan själv som tar avstånd från henne, men då syskonen får sista ordet; "Min syster Susan, svarade Peter kort och kärvt, är icke längre vän av Narnia" är det lätt att dra slutsatsen att hon står utanför Aslans räckvidd.
Jag ser dock för min inre bild en flicka som mister hela sin familj (för både mamma, pappa och kusinerna var med i tågolyckan). När vi lämnar Susan - är hon för min del, den mest intressanta karaktären, för HON får inget avslut.
Det är svårt att ge denna bok ett betyg utan att betygsätta hela serien. Och serien skiftar minst sagt, i kvalité. Mitt medelbetyg för hela Narnia blir en stark trea. "Den sista striden" ligger dock långt under medelbetyget.