Fem pärlor till jungfruns krona, Dottern, Maria Gustavsdotter 2008 Isaberg förlag

Det här är första delen i en trilogi om livet på 1500-talet, det får sin start 1527 och parallellt med handlingen om den unga flickan Gertraud och hennes familj rullar den svenska historien.


Gertraud har smugit sig iväg till kyrkan, egentligen passar det sig inte att en flicka går iväg ensam, men hon har ett mycket viktigt ärende som inte kan vänta. Hon sitter på knä nedanför den heliga Jungfrun och ber om en amma till sin nyfödda syster, ”om du ger oss en amma åt Elisabet ska jag ge dig ett nytt altarhänge, om jag inte kan köpa dig ett ska jag brodera det själv.” Inte ett så lätt löfte att hålla, för det kommer så mycket annat mellan. Men en amma kommer som på beställning, kanske inte på det viset flickan tror, eller, det kanske beror på hur man ser det.


Gertraud lever i Kalmar, det är en tid av förändring, kungen har bestämt att klostren ska stängas, den nya tron ska införas. När hennes mor avlider i barnsäng blir mycket förändrat och hon får ta mycket ansvar, hennes far är handelsman och seglar stundom iväg för att köpa in varor. Gertraud får lov att växa upp fortare och förstår inte alltid vad som händer, men hon lovar att ta hand om sin syster, vilket inte är så lätt för så mycket makt har hon inte.


Genom Gertrauds ögon växer en bild fram av livet på medeltiden, ur dotterns och då också kvinnans perspektiv. Det är en brytningstid med nya påbud, vilka möjligheter hade en ung kvinna på den tiden, ofta utlämnade åt andras beslut, dessutom var nog Gertrauds utgångsläge något sämre på grund av att hon var låghalt. Gertrauds ögon förstår inte alltid vad som händer, men hon lär sig efter hand att med bästa förmåga värja sig mot ränker och intriger. Man får en inblick i kvinnornas sysslor och deras utsatthet, men även glädjeämnen och gemenskap. Gertraud har tidigt fått lära sig sömnad, så mycket handlar om det ämnet och kanske har hon utvecklat en extra talang för det eftersom hon har sitt handikapp. Sömnaden är inte bara något nödvändigt, stygnen blir en kanal för känslor, det sys in kärlek, längtan, hopp, förtvivlan, sorg och hat, arbetet blir symbol för något annat.


Romanen är lättläst och något romantiserad, ambitionen finns att berätta om livet på 1500 – talet, då mest ur kvinnans perspektiv. Emellanåt kan det bli väl ingående, som det här med sömnaden där tekniker och stygn radas upp, men jag förstår också att det är en viktig del i kvinnornas liv. Makten ligger hos de högre männen, men även hos de äldre gifta kvinnorna och det blir som ringar på vattnet nedåt. Jag tycker om att man får se det genom Gertrauds ögon där hon inte förstår allt som händer, samtidigt så är det beskrivet så att vi som läser inser sanningen före henne och hur hennes oskyldiga och okunniga ögon öppnas mer och mer och hon inser att med list kommer man en bit längre. Religionen är viktig, att gå och bikta sig, så de nya påbuden från kungen förstår hon inte riktigt, han stänger dessutom klostren som kanske hade varit en väg för Gertraud.


Jag uppskattar historiska romaner, där man på köpet får kunskap om tiden den skildrar på ett lättsmält sätt, och just lättsmält är en bra benämning på denna roman. Författaren lyckas mycket bra med att måla upp ett liv i det blomstrande Kalmar. Nu vill jag gärna fortsätta med bok två i trilogin.

Betyg 3