Frank Kornfeldt är en upprörd man. Lite för upprörd för sitt eget bästa. Det är omständigheterna som rör upp. Omvärlden. Sakernas tillstånd. Hur landet ligger.
Erén har lämnat honom, kommit samman med en Lustigkurre. Det kan man bli upprörd av. Allians i 8 år kan göra vem som helst upprörd.
Frank närmar sig 65-årsdagen. Dagen P. Som i pension. Vad göra nu? Lägga ner? Fortsätta som förut? Eller ska det ställas om till något helt annat?
Ett ensamhetsexperiment inleds. Själv. Naturen, fåglarna, djuren. Stjärnorna och kosmos. Människorna på avstånd. Nog av dom. Men i minnena lever dom vidare, gör sig ständigt påminda, härjar, viskar och gapar.
Upprördheten måste mildras. Man kan få infarkt. Även vinkranarna måste stängas. Lättare sagt än gjort.
Och vilka är visenterna som står dolda, dolska i skogarna? Vad talar dom om, hotade, undanskuffade?
Utdrag ur boken:
"Vad som händer är att all denna media som lägger sanningar på borden, den ena efter den andra, det blir till ett pussel och det pusslet blir till en bild av en värld som är så åt helvete att man lika gärna kan fylla termosen med spetsats kaffe och gå och fiska."