Den västtyska säkerhetstjänsten har fått ett mycket hett tips om att en oidentifierad terroristgrupp (inom RAF) planerar ett attentat i Sverige och att de söker en svensk medhjälpare eller sympatisör.
Man kontaktar sina svenska kollegor med en begäran om, att få låna en svensk agent för att kunna infiltrera terroristgruppen.
Hamilton - med sin vänsterbakgrund, sin militära bakgrund och agentutbildning - blir det perfekta valet av infiltratör.
Efter en kort duvning i dåvarande västtyska säkerhetstjänstens träningsläger - där bl a den rättsliga sidan av saken utreds: att Carl i sin roll som terrorist har rätt att begå brott - släpps Carl ensam ut på fältet med uppgift att etablera sig som terrorist, att bli upptagen i den aktuella gruppen, lära känna deras planer, deras lokaler etc och i rätt tid smuggla ut uppgifterna till antiterroristkommandot utan att bli ertappad.
Ett livsfarligt jobb - ett jobb för Carl Hamilton.
Ett jobb som för honom till Hamburgs undre värld, till Syrien och Libanon.
Ett jobb som tvingar honom att spela sin roll så väl att till och med Carl själv ibland kan tvivla på vilket som är hans rätta jag.
Utdrag ur boken:
"Han var polis", sa Carl "förmodligen råkade han bara gå förbi och så handlade han väl spontant."
"Hur kan du veta att han var polis?" frågade Werner Porthun med tydlig misstäntksamhet.
Carl tuggade en stund innan han svarade. Det föreföll honom så självklart att han måste tänka efter varför det måste ha varit en polis.
"Jo", sa han, "för det första var det hans skjutställning när han hoppade in genom dörren. Böjda knän, tvåhandsfattning, typisk polisstil. Sen själva typen och sen går väl folk i allmänhet inte omkring med vapen i Hamburg, särskilt inte polisvapen. Det var en SIG/Sauer P225 eller P6, det är inget hobbyvapen precis. Jo han måste ha varit polis och han måste ha kommit in av en tillfällighet."
"Varför det, varför av en tillfällighet?" frågade Werner Porthun med samma misstänksamhet i tonfallet som förut. Ingen sa något, alla väntade således på att Carl skulle förklara sig ytterligare. Det fanns en obehaglig, underförstådd misstanke i frågan.