Theodor Kallifatides självbiografiska roman doftar basilika och varm hud, men också fotsvett och förnedring. Historien om gudasagorna är lika närvarande i hans uppväxt som tomatsalladen på köksbordet. Han förskönar inte, men kärleken och humorn som strålar från boksidorna talar för sig själva och visar hur en författare blir till och hur de flesta resor slutar där de började.