Det var ett tag sedan jag läste en roman som var så pass tung att jag var tvungen att lägga den ifrån mig för att jag för tillfället inte var mentalt kapabel att fortsätta läsa vidare. Senaste gången var vid läsningen av "Sophies val" och till en viss mån finns det enstaka beröringspunkter mellan dessa två romaner just för att huvudpersonerna tvingats göra ett val som de visste skulle få ödesdigra konsekvenser och som de sedan aldrig skulle hämta sig ifrån.
"Älskade" handlar om Sethe och hennes familj och är något av en familjekrönika; om vad de fick utstå, om vilka som klarade sig, om vilka som blev lynchade, brända levande, hängda, skjutna och uppskurna, om vilka som hela tiden var tvungna till att le efter att ha burit munjärn och där man endast genom ögonen kunde få en glimt om personen menade att den log, om de vita som grävde en grop för en mammas gravida mage när de piskade sönder hennes rygg bara för att inte förlora en tillgång - en ny slav, men framförallt handlar den om Sethes dotter som avled, av för mycket kärlek.
Slaveriet i USA har aldrig krupit sig så pass under skinnet på mig som den gjorde när jag läste denna roman. Det är ett kolsvart förflutet den vita människan har, en slags arvssynd som vi aldrig får glömma och som inte förtjänar någon upprättelse. Vad som fick mitt hjärta att brista gång på gång var hur de svarta hela tiden försökte att älska så lite som möjligt eller inte alls om det går, för då gör det mindre ont när man blir fråntagen det av de vita. Men Sethe älskade för mycket och fick istället en evig skuld som skulle ta en livstid att betala av.
"Älskade" är en historia om det förflutna som man bara vill glömma och hur man finner orken för att ta sig vidare (om det ens går att ta sig vidare) och om förlåtelsens frånvaro.