Läste denna bok nyinköpt 1995 och blev oerhört fascinerad då. Satte in den i bokhyllan med ett guldmärke; som favorit. Hade naturligtvis glömt varför, när jag tog ner den i juli 2014 för att läsa om den!
Undertiteln är "En roman om kärlek". Nog är det kärlek alltid! En erotisk, orubblig och helt magisk kärlek genom hela boken, som har
ett tidsspann på 20 år. En pastisch på Tristan och Isolde.
Den svarte gatpojken Tristáo och överklassflickan Isabel gör en livsresa, från stranden vid Copacabana, genom favelor, städer och vildmark i Brasiliens inre och tillbaka till stranden igen. Ett drama på liv och död!
Varför denna roman är så fängslande? Svar: Livsgnistan. Det förutsägbara möter det oförutsägbara. Magin. Passionen!