Läste om den efter 15 år. Den här gången på orginalspråket. Det guldglimmande skimret mitt minne har bäddat in den i har väl mattats något, men inte så mycket.
Auster briljerar stundom i mystik. Han blandar verklighet och fiktion mästerligt. Vem studsar inte när en mystisk telefonröst frågar efter privatdetektiven Paul Auster? (Om man låtit bli att läsa baksidestexten förstås!) Och vem är det som skriver dessa tre hostorier egentligen? Är alla samma historia? Eller hur är det?
Författaren kan också konsten att väva in anekdoter i historien, som han ibland broderar ut, och de kännd verkligen som starka snå historier i historien. (Detta har han ju visat prov på senare, inte minst i "Oraklenatten".) Och språket är mycket avslappnat, men för den skull blir man verkligen inte inaktiv som läsare. Nej, historierna är såpass intressanta, och man hajjar då och då till, att det bara känns skönt att språket är vilsamt.
Nej, det är nog inte samma historia allihop, men visst går de in i varandra, på flera olika nivåer. Dock, måste jag säga att stundom blir det - faktisk, nästan - lite pretentiöst, det drar ner betyget något. Ändå en solklar fyra!