Engelsmannen Christopher Isherwood, huvudperson och namne med författaren, bor i Berlin och försöker skriva på en ny roman samtidigt som han försörjer sig på att lära andra människor engelska. Han är en slags passiv åskådare i sitt eget liv där andra människor ger honom innehåll. Han träffar på olika sorters människor med olika värderingar, men redan tidigt märker man av en antisemitism som bara blir allt grövre med åren.

Hur kunde nazismen få så stort utrymme att utvecklas under mellankrigstiden? Isherwood ger oss inga direkta svar, utan beskriver snarare något som vi ser hända mitt framför våra ögon idag: normaliseringen av åsikter som handlar om att vi alla inte är lika värda. Hur allting börjar med åsikter och när dessa har fått tillräckligt stort gensvar övergår man till handling som även den slutar att chockera och istället blir normaliserad.

På något sätt lyckades Hitler skapa en så pass stark antisemitism hos folket. "Den politiska moralen är sannerligen deprimerande: dessa människor kan förmås tro på vad som helst eller vem helst." Det ger en ledsam bild över människan som varelse, att vi är lättmanipulerade när någon försöker visa en "enkel" utväg. Och det är svårt att inte blicka i nutid när siffror för SD växer, när rasistiska åsikter alltmer normaliseras. Och då är steget till handling inte alltför lång.

Det är en olycksbådande stämning i boken, eftersom man har facit hand, vilket i sin tur inger en med känslan av vanmakt över hur motståndet mot det inhumana förtrycket var (är?) verkningslöst. Är det så Isherwood ville beskriva livet: att allt handlar om tillfälligheter; tillfälligheten av att vara engelsman som kan återvända när situationen blir för jobbig, tillfälligheten av att vara jude som man kan bli dödad när som helst; och att man i sådana fall får hoppas att tillfälligheten gett det liv som ger längst livslängd. Men för att inte bli en fullständig misantrop får jag tro på att tillfälligheten inte står över människans värderingar som kan förändra en värld till det bättre, där tillfälligheterna inte ska spela en alltför stor roll. Men om det är så som man säger "att historien återupprepas", då vet jag inte om detta är en värld jag vill leva i.

I själva boken får detta tema inte så stor uppmärksamhet som jag givit det. Istället handlar det om Isherwoods möten med olika människor, men där nazismen är något som får allt större betydelse för relationerna sinsemellan. Boken är en fantastisk skildring över några av Isherwoods liv, ett liv där en mänsklig kris kom emellan.

Betyg 4