Kapitel efter kapitel handlar om två tjejer som roar sig genom att hoppa in i baksätet på olika bilar. Det var den tråkigaste boken på länge, ingen handling, allt bara upprepade sig sida efter sida.

Betyg 1

Jag blir uppriktigt fascinerad av den här boken (av helt fel anledningar).
Jag brukar läsa omkring 200 böcker om året, och oftast är de medelböckerna som fortast försvinner ur mitt minne. Pärlorna och skräpet fastnar lättare i mitt minne. Och en större skräpbok än den här får man leta efter.
Men jag blir ändå fascinerad. Fascinerad över att ett förlag överhuvudtaget givit ut den (Anamma förlag 1998), fascinerad över att en författare som var runt de femtio när hon skrev den här boken- kan skriva som en tolvåring. Fascinerad över att författaren skapat en bok helt utan handling och sedan skapat två rent av iq-befriade huvudkaraktärer som det är rent plågsamt att följa. Jag fascineras över hur rent bedrövligt dålig boken är.
Kicki och Eva-Lena är tonåringar i mitten av 60-talet. De kan ingenting, vill ingenting- annat än att hoppa in i baksätet på olika raggarbilar. Det är egentligen det enda som den här boken handlar om. Olika raggarbilar och killar. Under bokens dryga 280 sidor hinner de avverka ett hundratal bilar och säkerligen hundrafemtio olika killar. Ingenting annat. Sida upp, sida ner, samma sak- ingenting annat. Ingen utveckling.
Om man inte räknar med Eva-Lenas plötsliga förtjusning i sprit. Detta följs av ständiga upprepningar- minst hundra gånger med över hur roligt det är att supa sig redlös. Sprit, bilar och mängder av killar och snuskiga medelålders gubbar. De hoppar in i den ena bilen, ut och in i nästa och nästa och nästa...
Det är pinsamt och förnedrande och jag förstår inte vad Ulla Bolinder vill säga med den här boken.
Den påminner till viss del om en annan amatör-bok som jag läste för tio år sedan och fortfarande minns av helt fel anledning: Marionett av Helena Sigander- där poliskvinnans efternamn upprepades minst 300 gånger. Det var lite i stil med:
Maria-Louisa Magnusson öppnade dörren. Telefonen ringde och Maria-Louisa Magnusson svarade.
- Hallå, vem är det?, frågade Maria-Louisa Magnusson.
Och så vidare...
Någon här som vill dela med er av någon amatör-bok som ni läst och minns av helt fel anledning?
Ett äkta bottennapp!

Betyg 1