Al Capone Gangstern Och Den Amerikanska drömmen

Chicago i början av 1900-talet var världens mest kriminella stad. Rasupplopp, mord och bombdåd tillhörde vardagen. Lokalvalen urartade ofta i regelrätta gatustrider. Det hände att tidningar och taxiföretag hyrde in revolvermän för att jaga bort konkurrenter. Hit kommer en ung Al Capone 1920, samtidigt som spritförbudet drabbade USA. Han formas av Chicagos våldskultur och blir till slut en av stadens mest ökända gangsters. Efter ett gangsterkrig som kulminerade i den legendariska St. Valentinsdagsmassakern i februari 1929 lyckas han ta kontrollen över Chicagos undre värld. Han drabbas av en kändiskult som till slut blir hans fall, när den organiserade brottsligheten blir till ett mediefenomen och gangstrarna till kändisar vars bröllop, fester, rättegångar och slutligen begravningar bevakades minutiöst.

Men idag är hans liv så gott som bortglömt, bara namnet lever kvar, som en amerikansk ikon. I Henrik Höjers bok möter vi honom som han tedde sig i sin samtid, som en av Chicagos många ölbaroner. Hans enda barn Sonny mobbades i skolan på grund av hans rykte, hans bror Frank sköts ihjäl av polisen under ett lokalval, hans fru Mae blev gråhårig av oro i förtid. Själv utsattes han för ständiga mordförsök och bodde tidvis på ett hotell som kallades "the Capone castle". Eftersom de lokala myndigheterna stod maktlösa inför Capone och hans privatarmé fick federala myndigheter ingripa och se till att han hamnade bakom lås och bom för skattesmitning.

Här möter du Capone på vägen från Brooklyn till Alcatraz - massmördaren som hamnade i fängelse för skattesmitning

Utdrag ur boken:
"Jag sa till dem rent ut att vi höll på att förvandla en lysande affärsrörelse till ett skjutfält och att ingen tjänade på detta "
Capone till journalisterna efter fredsförhandlingarna hösten 1926.

"Jag är ledsen att Weiss är död" började han, " men jag har inget med saken att göra. Jag har ringt detektivbyrån och sagt att jag kommer om de vill prata med mig, men de sade att det inte behövs. Jag vet att jag kommer få skulden, men varför skulle jag döda Weiss? "
En reporter valde att svara det självklara på den retoriska frågan " han var din största rival i hela Cook Country"
Men Capone låtsades inte höra utan gick på, självsäkert omgiven av 15 livvakter, och hela tiden avbruten av ringande telefon. "Weiss stupade på sin egen tjurskallighet. Om någon sagt till honom för en vecka sedan att han skulle sluta i rännstenen med maskingevärskulor i sig så hade han inte lyssnat" . Så avbröt han sig och förklarade att han menade att han var ledsen att Weiss dog på det sätt han gjorde. " Jag är i te ledsen att han är död . Han var ute efter Mig - Han och resten an O'Banions gäng av hijackers, mördare, och rånare. En skön samling för en hederlig man som jag att försöka göra affärer med!"
Men allvarligt talat , detta måste få ett slut, framhöll Capone. Han visade reportrarna en bild av Sonny, hans Son - och framställde sig själv som den hängivna familjefadern.
"Jag har en son" sade Capone" och jag älskar honom mer än någon annan i världen, och efter honom älskar jag hans mor, och sedan min egen mor och mina systrar och bröder. Och jag har inte kunnat bo hemma hos de på 14 månader. Jag vill inte dö, inte sluta på gatan full av hål av maskingevärskulor. Så jag är redo för fred. Jag ber nu Weiss kolleger om att stoppa undan vapnen och prata med mig.
De har väl familjer de med?"

Medelbetyg: 4 (1 röster)