Hanna och Åke lever i ett tryggt och stabilt äktenskap. Men när en väninna berättar om ett besök på en swingerklubb och hur det piggade upp parets sexliv blir Hanna också intresserad. Försiktigt lägger hon fram förslaget för Åke. Han blir förfärad och tror att hon skojar, men inser så småningom att hon menar allvar och att han har bollen. För att inte visa sig feg och alltid vara den som säger nej faller han till föga. På klubben händer inte så mycket men de får kontakt med ett annat par och de kommer överens om att träffas hemma hos dem. Men inget blir riktigt som de tänkt sig...

Innan läsningen var jag lite tveksam till upplägget, otrohet i form av partnerbyte är inte direkt något nytt i litteraturen. Kan det bli annat än klicheartat och förutsägbart? Tja, visst finns klicheerna där och bortsett från att det är kvinnan och inte den i litteraturen vanligtvis mer promiskuösa mannen som tar initiativet är utvecklingen ganska förutsägbar. Men när jag läser Swing och grips av Åkes och Hannas vånda och lust att vänstra utan att riskera nåt, återgivna med en satanisk realism, så kan jag, trots att jag aldrig i livet skulle ge mig ner i en sån där sexklubbkällare, förstå dem precis. Igenkänningsfaktorn är hög och kombinationen av tryggt men slentrianmässigt äktenskap och naiva romantiska drömmar om sexuell passion utan följder är på pricken.

Vill man kan man kalla boken för moralisk trots temat. Ohlsson dömer inte, men tar ändå ställning. Nytt, i betydelsen pröva något annorlunda, behöver långtifrån vara synonymt med bra. Men måste inte heller betyda undergång för relationen.
Dessutom finns en parallellhistoria om mobbning (Åke är lärare) där det sägs saker om mobbande barn som egentligen inte får sägas...


Sammantaget påstår jag att detta är Bengt Ohlssons bästa bok, tillsammans med Augustprisade Gregorius. En enkel och rak berättelse om vanliga människor och deras val, skuld, skam och tabun och konsten att inte fråga om man inte tål att höra svaret. Så ska en slipsten dras!

Betyg 5