Mångbottnad berättelse om två immigranters öde i england.
Bokens sidohistoria är om Muhammed och hans väg till att grunda Islam.

Två män råkar ut för en flygolycka ovanför den engelska kusten.
De överlever mirakulöst kraschen och den ena förvandlas till en ängel och den andre förvandlas till en get.
Vi får följa deras öden i england, där de träffar nya vänner och upptäcker nya sidor hos sig själv och i samhället de lever i.

Boken är stundtals väldigt roligt och träffar mitt i prick!

Den var så bra att jag skrev en C-uppsats i engelska om den.

En mycket bra länk: http://www.wsu.edu/~brians/anglophone/satanic_verses/

Betyg 5

Satansverserna är den första bok jag har läst av Salman Rushdie, og det var en synnerligen krävande bok att komma igenom.

Författaren har ett mycket stort och blomstrande ordförråd, och det fullkomligen vimlar av allegorier, symboler och metamorfoser.

Det som kännetecknar Rushdie är hans känsla för att uttrycka sinnena; och då framför allt lukt och hörsel. Ett annat kännetecken är hans vanligt förekommande metamorfoser. Dessa är den röda linjen genom boken, och mycket intressanta, om än svåra, att följa.

En av de stora fördelarna med boken är att den kan läsas ur många olika vinklar; den kan läsas som en historia om två immigranter i england, och deras upplevelse av Indien och England. Den kan läsas som en analys av människans inre konflikter och den kulturella hybridisering som upplevs i exil, eller den kan läsas som en djupgående kritik mot religion i allmänhet och islam i synnerlighet, vilket också det iranska prästerna (Khomeini), som satte en fatwa på honom, gjorde. Det finns självklart ännu fler vinklar.

Att läsa Satansverserna kan nästan jämföras med att läsa Ulysses. Inte sällan får man en mistanke om att man irrar runt på toppen av ett isberg, utan kunskap och förnuft till att närma sig de skatter som döljs under vattenytan. För att förstå boken på alla nivåer, måste man kanske först bli Salman Rushdie.

Något av det jag uppskattar mest är hans lek med ord och symboler. Ta t.ex. huvudpersonerna; Gibreel Farishta (som syftar till ärkeängelen Gabriel) och Saladin Chamcha (Saladin syftar tillbaka på den berömda Saladin som kastade ut korsfararna ur Jerusalem, ref Jan Guillous böcker, och Chamcha som lite grovt betyder rövslickare. Eller flyget som de reser med, flight 420, som är indiernas motsvarighet till talet 13...osv. osv.

Boken förtjänas att läsa många gånger - en gång är bara en smakbit. Kan varmt rekkomenderas

Betyg 5

Detta är en riktig odyssé. Med ett vimmel av olika människor och händelser som väver i varandra. Ibland blir jag riktigt förvirrad när jag läser men samtidigt så håller boken mig fast i ett osynligt grepp.

De två huvudpersonerna utgör den röda tråden i boken, men det finns så många andra dimensioner i denna berättelse.

Jag tror nog man ska läsa denna bok minst två gånger då jag tror man kan upptäcka fler dimensioner och antydningar.

Jag ska inte sticka under stolen med att det går lite trögt att läsa ibland men det är något som drar mig till boken och jag vill bara fortsätta läsa

Betyg 4

En mångfasetterad roman som precis som det nämns i recensionerna ovan kan läsas på flera plan. Två indiska män, Gibril Farishta (indisk skådespelare, den allra största) och Saladin Chamcha (röstimitatör, en man som försöker att glömma sitt indiska liv) faller, ifrån ett av terrorister sprängt flygplan, tiotusenmeter rakt ner i havet utanför Englands kust och överlever. Varför? Det är frågan. När de landar får den ena skepnaden av en djävul medan den andre antar en ängels gestalt.

Boken kan läsas som en skildring av invandrares liv i 1980- talets England, utsatta för övergrepp och justitiemord, fruktade och hatade, av många föraktade. Men den kan även läsas som en beskrivning en kritik av religionens grepp om människorna, och om tron på det övernaturliga. Det finns flerinfallsvinklar, men dessa är de mest framträdande. Det är just det här som gör ”Satansverserna” så oerhört spännande och intressant, att den har så många bottnar, och dess hopp mellan nutid och grundandet av en av de största religionerna, mellan ondska och godhet, kärlek och hat och så vidare. Jag ska erkänna att det är lite vanskligt att förklara vad som egentligen utspelar sig i romanen, men något som har stor betydelse är boken första mening; ”För att födas på nytt måste man först dö”.

Boken är hela tiden intressant och tappar aldrig fart, och den väcker dessutom många tankar, en berättelse som fortsätter att växa även när man läst den klart. Språket är precis som själva berättelsen underbart, och det som är mest frapperande är Rushdies makalösa sätt att hela tiden väva in metaforer och omvandlingar. ”Satansverserna” är betydligt bättre än det första jag läste av Rushdie, ”Ursinne”, och rekommenderas till alla som uppskattar en bra roman.

Betyg 4