'Rosens namn' kan läsas som en fascinerande detektivhistoria, en sinnrik historisk skildring eller som förstklassisk underhållning.
Handlingen utspelas i ett italienskt benediktinkloster år 1327 - en tid av stora omvälvningar. Broder William från Baskerville är utsänd för att medla i den maktkamp som pågår mellan påven Johannes XXII i Avignon och kejsar Ludvig, bayraren. Den synnerligen känsla uppgiften överskuggas snart av skrämmande och gåtfulla mord som följer slag i slag under sju fasansfulla dygn. Varje dag hittar man en munk mördad: en död i en ravin, en annan dränkt i en tunna med svinblod, en tredje förgiftad i badhuset, åter en annan knuffad från ett fönster, en kvävd i bibliotekslabyrintens vindeltrappa.
Den skarpsinnige och orubbligt skeptiske broder William förvandlas snabbt till en detektiv som envisas med att lösa klostrets gåta. Hans vapen är logiken lånad från Aristoteles, teologin från Thomas av Aquino, den erfarenhetsmässiga insikten direkt hämtad från Roger Bacon - allt detta blandat med skarpsinnig humor och ohjälplig nyfikenhet. Han samlar bevis efter bevis, dechiffrerar hemliga symboler och kodade manuskript och leder oss rakt in i klostrets hemliga labyrint.
'Rosens namn' är ett oemotståndligt läsäventyr - en fyndig roman berättad med espri, elegans och avväpnande humor.
Utdrag ur boken:
''De i bön försänkta munkarna tystnade. Abboten rusade ut och vinkade åt spismästaren att följa med. William gick efter dem och nu reste sig även de andra munkarna och strömmade ut.
Himlen var nu ljus och den kvarliggande snön lyste upp hela klosterplanen. Bakom koret närmast svinstiorna stod den jättelika krukan med svinblod kvar sedan föregående kväll; ett besynnerligt föremål spretade upp över krukans brädd, liknande ett par i marken nedkörda störar i kryss, av den sorten man slänger ett skynke över att ha till fågelskrämma.
Men det var två ben av en människa, en människa som pressats ner i blodet med huvudet före.''