Det är 80-tal och Johan är servitör på innehaket "Hard rock Café" i Stockholm. Han umgås med innefolket och lever ett glamoröst jetset liv fyllt av sex, droger och rock ´n roll. Likgiltigheten för allt utom det egna jaget genomsyrar denna, Hagmans debutroman och ger en obehaglig inblick i livet kring dem - som verkar ha allt.

Denna roman är kusligt lik Ellis, "American Psycho". Romanerna gavs ut samma år (1991) och behandlar i stort sett samma ämne. Romankaraktärerna är snarlika varandra, (unga, rika, vackra och tämligen odrägliga) och handlingen utspelar sig bland det fina folket i Stockholm respektive New York under slutet av 80-talet. Båda huvudpersonerna engagerar sig djupt i ting utanför det humanitära, som musik, mat, droger osv.
Skillnaden i författarnas beskrivning av huvudpersonerna ligger framför allt i den underliggande ironiska tonen som Ellis (men inte Hagman) utnyttjar. Hagmans "Johan" beskrivs trots allt som ganska normal medan Ellis, "Bateman" endast till ytan är normal - men innerst inne är komplett galen. Och medan jag upplever Ellis bok vara en av vår tids insiktsfullaste böcker rörande människans avgrund, går Hagmans "Cigarett" fetbort :). "American Psycho" skildras med humor och ironi, Hagmans "Cigarett" genomsyras av total avsaknad av trovärdig samhällskritik.

Syftet med "American Psycho" tycks mig vara att visa hur civilisationen (där människan avlägsnat sig så långt från sitt ursprung som möjligt) driver själva ytligheten mot det djuriska. "Bateman" symboliserar den utvecklade människan som dock driver sitt avlägsnande från det mänskliga så långt att han tvingar sig själv in i det primitiva jaget (som bara vill äta, dricka, ha sex, överglänsa sina artfrändes och njuta - utan några begränsningar). Jag tror att Hagman vill föra fram samma sak men utan humor och ironi blir resultatet tämligen värdelöst. Romanens enda plus i kanten är dess effektiva språk. Detta räcker dock inte för ett gott betyg - Hagman kan inte ha plagierat Ellis "American Psycho" men Ellis tidigare bok "Less than Zero" måste utan tvivel ha influerat denna roman. Jag uppskattar inte dåliga kopior och ger därför denna roman en etta.

Ps jämför....!!! ( Citat från först "Cigarett" och därefter Ellis "Less than zero")

"-Du har ju ingen bluecheese på dina fries, säger Micke. Jag säger ingenting. Tänker på de mörkbruna tränpanelerna och träbänkarna. Det ska vara något speciellt träslag, det måste vara just det träslaget på alla Hard Rock i världen tydligen. Enligt historien så la man först in någon annan sorts panelser här i Stockholm och när de kom från Usa för att inspektera blev de helt hysteriska och lät riva ut alltihop.
- Fan, ingen bluecheese, säger Micke med ett förbryllat ansiktsuttryck.

"What is this? You can't eat a Fatburger without chilli."
I roll my eyes up at him and light a cigarette.
"Jesus, you're weird. Been up in fucking New Hampshire too long," he mutters. "No fucking chilli."

Betyg 1

Per Hagmans debutroman från tidigt nittiotal och berättelsen om Johan som jobbar som servitör på en nattklubb och tillbringar resten av sin tid med att dricka alkohol, testa olika typer av droger eller ha sex med allehanda kvinnor.

Jag håller med ovanastående recension! Den här boken är verkligen inte bra! Kan inte säga annat än sömnpiller (som den funkar utmärkt till).

Betyg 1

Johan och hans kompisar lever livet med rökning, sprit, droger och brudar. Det finns ingen direkt handling i boken utan allt känns som en ständig upprepning. Köpa kokain, bli hög, bli full, ligga med tjejer, avsugningar, rökning, om och om igen.
Jag trodde det var ett gäng omogna fjortisar men det visade sig att detta var vuxna individer.
Det var min envishet som gjorde att jag klarade att höra hela boken. Håller med tidigare att denna var kass.

Betyg 1