Författaren skriver på ett mycket annorlunda sätt. Man är hela tiden "inne i" huvudet på huvudpersonen. Man får reda på hur han resonerer med sig själv. För det mesta, så resonerar han fel, så man vill skrika NEJ-NEJ stup i kvarten.
Boken handlar om en flyktingfamilj, som har kommit till det nya landet: Ön. Vilket land, som det handlar om vet man inte, men det är egentligen irrelevant. Hela deras tillvaro i det nya landet blir helt absurd, eftersom de inte kan det nya språket och ingen förstår dem. Boken är en stor "smocka" mot den flyktingpolitik, som vi har i Västeuropa.
Boken blir lite tjatig ibland, med alla tokiga tankar, som far igenom huvudet på mannen i familjen. Den är emellertid fullt läsvärd och författaren är mycket ironisk och sarkastisk gentemot vår flyktingpolitik.