En kakelsättares eftermiddag, Lars Gustafsson Natur och Kultur 1991


Den förtidspensionerade och något alkoholiserade Torsten Bergman vaknar upp till ännu en trivial dag , det mesta verkar vara förfallet i hans liv, inklusive han själv.

”Han hade så mycket hellre föredragit att inte finnas till framför att finnas till. Om någon hade frågat honom till råds.”

När telefonens skarpa signal bryter hans funderingar denna morgon halv sju i Uppsala i november 1982 börjar en dag som kommer att kännas ändlös för Torsten, men av detta vet han inget ännu.

Det är som om man hör Lars Gustafssons röst när man läser denna lilla roman, som för övrigt har ett otroligt fint omslag ”Skatan på galgen” av Peter Bruegel. Gustafsson använder ett lugnt språk, där man kan se bilden av Torstens liv, han ser väl ingen anledning att stiga upp ur sina föga tvättade lakan, men telefonsamtalet, när han väl förstod vad det handlade om fick hans slöa hjärna att vakna upp och börja planera, tur att han inte visste hur hans nyvunna hopp sakta men säkert kom att dala. Men innan dess gjorde han allt för att få sin uppgift att fungera, han träffar även på en gammal vän som också blir indragen och de hade till en början mycket trevligt.

Jag känner för berättelser om den ”lilla” människan som försvinner i det stora, men som enskilt har ett helt liv att berätta, som vi alla har. Beskrivningen av denna roman verkar kanske ganska deprimerande, det är det inte, ja kanske lite, men det är befriande att läsa om ”vanliga” människor med ”vanliga” bekymmer och glädjeämnen, för det finns det att hitta i kakelläggarens liv. Torsten funderar över mycket medan han utför sitt uppdrag och ibland drar fantasin iväg, där kan jag känna igen mig mycket, då och då funderar man över saker som man inte riktigt kan förstå varför, tankarna bara far iväg, det har författaren fångat mycket bra.

Människans kraft kan vara oändlig, vi hoppas i det längsta och hoppet håller oss uppe, ett halmstrå räcker, men hur blir det sedan, när allt känns förgäves? Här slutar historien lite abrupt, men också öppet. En dörr stängs, men kanske en annan öppnas, jag vill nog tro det.

Betyg 4