Stoner, John Williams utgiven 1964. Svensk utgåva Natur och Kultur 2014 i översättning av Rose-Marie Nielsen
Det här är en bok som inte gör så stort väsen av sig, ställer inga krav, men påverkar.
Huvudpersonen William Stoner växer upp på den amerikanska landsbygden, där familjen för en envis kamp mot den magra jorden. Det är outtalat att han en dag ska ta över jordbruket. Det visar sig att Stoner har begåvats med läshuvud, så hans pappa tycker att det verkar förnuftigt att han skriver in sig på universitetet för att läsa agronomi., året är 1910 och Stoner är 19 år. Det blir kanske inte riktigt som fadern tänkt sig för Stoner blir förälskad, i litteraturen och väljer en annan väg.
Två veckor efter att Stoner tagit sin kandidatexamen i litteratur mördas ärkehertig Franz Ferdinand i Sarajevo och innan hösten är kriget i full gång. Många tar värvning, men Stoner stannar på universitetet, får en tjänst som doktorand gifter sig och får en dotter. Äktenskapet blir en katastrof, hans litteraturintresse blir hans liv.
Jag känner så för den här mannen och romanen, det är något jag nästan inte kan sätt ord på. Ibland händer det, man bara känner direkt att det här är romanen men stort R. Man befinner sig i en annan värld i en annan människa och plötsligt får man bara ett knytnävsslag i magen för att i nästa stund dra efter andan och pusta ut. Samtidigt som Stoners liv rullar på så pågår ett världskrig och det blir fred, han håller sig i sin värld. Allt skrivet i en okomplicerad ton. Jag vill nu rikta mina ord till huvudpersonen.
Jag känner stor sympati för dig, du krävde så lite och fick mindre tillbaka, utom en gång i ditt liv och då fick du desto mer. Det var tur för läsaren, alltså jag. Annars hade jag inte härdat ut att se din torftiga tillvaro.
Du gav aldrig upp,( jo kanske en gång). Du stretade på, stod upp för det som du ansåg vara rätt, på det viset blev du också mer och mer ensam. Du var målinriktad när det gällde ditt största intresse litteraturen och ditt arbete. Men det räckte inte alltid att leva på det,allrahelst när du också blev motarbetad. Din värld krympte och med det dina behov, på något konstigt vis kändes det ändå som om du var nöjd, ja nästan lycklig. Du befann dig där du helst ville vara.