Människans möjligheter – enligt Kierkegaard, Ingmar Simonsson. Themis förlag 2013

Vad vill egentligen Kierkegaard säga oss idag, förvånansvärt mycket skulle jag säga!

Det är 200 år sedan den danske filosofen Sören Kierkegaard föddes och märkligt nog kan hans skrifter väl sättas in i dagens samhälle och det är väl det som utgör en filosof att han ska vara tidlös. Ingmar Simonsson vill med denna publikation göra lite reklam för Kierkegaard, visa på att hans skrifter inte är svårlästa och att de dessutom innehåller humor.
Sören Kierkegaard var yngst i en syskonskara av sju, alla dog vid unga år,(fadern trodde att en förbannelse vilade över familjen och att ingen av barnen skulle överleva 34 år). Sören blev 42, hans storebror Peter Christian överlevde alla. Faderns starka gudstro gjorde att Sören fick en sträng uppfostran, att modern var kärleksfull hjälpte inte då hon inte kunde stå emot Michaels allvar. Fadern ville att Sören skulle utbilda sig till präst, vilket han till slut gjorde men han kom aldrig att idka det. Kierkegaard var på sitt vis religiös, men tyckte att prästerna predikade ett och gjorde ett annat. För honom skulle tron komma inifrån inte utifrån.

Det här med inifrån och utifrånstyrda människor återkommer Kierkegaard till, han menar att en inifrånstyrd människa har ett moraliskt rättesnöre, medan den utifrånstyrda är mer präglad av omgivningen. Men vi är inte färdigtänkta från början, vi blir påverkade av yttre händelser och människor, så vi utvecklas efter hand.

Kierkegaards kärna verkar vara att människan är i tillblivelse, att vi ska bli individer, att vi ska hitta oss själva, vårt ”själv”. Vilket känns väldigt aktuellt idag.

I ”Om min författarverksamhet” skriver Kierkegaard: Lika mycket förvirrat och ont och avskyvärt som det finns i människorna när det uppstår en ansvarslös och ångerlös ”publik”, ”mängd” och liknande, lika mycket sant och gott och älskvärt är det i dem när man få dem till åtskilda.” Simonsson skriver, att bli enskild handlar inte om att sjunga ensamhetens lov och undvika andra, utan om ens egen individualitet och det personliga ansvaret. Att hellre lyssna till ens egen inre röst än att låta den bli överröstad av andras röster. Att du kan vara ”dig själv” i ditt förhållande till andra och inte bara följa minsta motståndets lag när du är med andra. Det är inte alltid så lätt kan jag tycka, men absolut något att sträva efter.

Kierkegaard är kanske mest känd för ”sin ångest”, med frihet kommer också ångest, när vi vet att vi har möjlighet att påverka våra liv men håller mot, då skapas ångest. Simonsson skriver: ”om vi undviker ångesten finns risk att vi förlorar oss själva”. Så ångest i lagom portioner är ett symptom på att något är fel och att det är naturligt, panikångest är ett annat tillstånd som är svårare att handskas med
Existensfilosofi kan inte predikas eller läras ut enligt Kierkegaard, vill man hjälpa någon ska det ske i ödmjukhet, det går inte att härska. Ska man lära ut något ska det göras så att mottagaren förstår det själv, blir man påtvingad en åsikt är det lätt att man slår bakut. Simonsson skriver: ”man kan ju inte utan vidare överföra ens personliga tillägnelse av sanningen direkt från en person till en annan, då den andres liv inte är ens eget liv”. Det är så Kierkegaard använder sig av olika heteronymer som författare, genom de fiktiva berättarna kan han dra allt till sin spets och använda sig av olika karaktärer som existensmöjligheter där de motsäger varandra. Då blir ämnena belysta från flera håll, på det viset kan läsaren själv ta ställning.

Simonsson guidar skickligt och pedagogiskt, det är en mycket intressant och inspirerande läsning och den har definitivt väckt ett intresse hos mig att läsa något av Kierkegaard. Jag har bara tagit upp en bråkdel här, det finns så mycket mer intressant så det bästa är att läsa boken. Jag är helt säker på att jag kommer att gå tillbaka till den då och då för att inspireras. Under läsningens gång har jag har skapat min bild av den danske filosofen, det verkar ha varit en klok men kanske också en komplicerad människa. Han tvekade inte att ta bladet från munnen och var då säkert inte så bekväm alla gånger, en sann man i tillblivelse.

Betyg 4