Det går att läsa en bok med en osympatisk huvudperson, även om det är berättarjaget, men det krävs nästan att författaren på något sätt förmedlar att hen vet om det, att vi är överens om detta. Så är det inte i den här boken.
Om huvudpersonen är osympatisk är det ännu viktigare att berättelsen griper tag i en, att den är spännande eller gripande. Att då i början av boken återge ett odrägligt långt telefonsvarsmeddelande där någon pladdrar upphetsat utan att komma till punkt är verkligen att utmana ödet.
När jag sedan inte blir tagen när punkten äntligen kommer fram, vet jag att jag inte vill ägna mer av min dyrbara tid åt den här boken.

Betyg 1