Möt mig i Patong!

Du borde titta till henne!" sa Helenas bror efter sitt besök på ön i Thailand där hennes dotter Linda sedan flera år arbetar som dykguide vid korallreven. Efter en arbetstyngd höst har Helena tagit ledigt och bokat varsin flygstol för sig och sin yngsta dotter Madde. Nu sitter de på McDonalds i Patong och väntar. Linda har lovat komma runt fem. Hon har ordnat hotell, och nästa dag ska de åka vidare tillsammans. Men ingenting blir som de tänkt sig. Hettan, myllret och skönheten tar andan ur dem, och det som skulle bli en underbar semester utvecklas till ett skrämmande äventyr bland dykare, turister och invånare på ön Koh Phi Phi.
Annika Frostells romandebut 2003, Och hon ska vara röd, var en suggestiv berättelse om två kvinnor vilkas liv på ett hemlighesfullt vis flätas samman, och samtidigt en beskrivning av ett samhälle och en tidsanda. Nästa roman, Gråt inte Cecilia (2004), var snarare ett kammarspel om kärlek och beroende, men gemensamt för dem båda är den starka laddningen i personernas relationer och skildringen av hur tillvaron ställs på sin spets.
Hennes nya roman, Möt mig i Patong! är en berättelse om ett paradis i snabb förvandling, präglat av både livsnjutning och mänsklig utsatthet. I detta möte mellan kulturer försöker en mamma och hennes döttrar nå och förstå varandra, och upplevelserna sätter deras tillit och gemenskap på hårda prov. Och när vågorna till sist bryter in över ön, har berättelsen nått sitt slut.

Utdrag ur boken:
"Jag behöver hennes pass. Jag måste ju gå till polisen igen. För hon tog det väl inte med till Patong?
Johanna tvekar.
" du kan nog inte få det"
" varför inte?"
"Det är inte här"
"Var är det då?"
" Malaysia"
"Malaysia?vad gör det där?
"Ja.....det förnyas"
"Nu får du förklara " Helena känner att hon börjar svettas.
" Man får bara visum för tre månader i taget. Och man får inte söka inifrån Thailand. Visum beviljas bara utifrån. Många åker till Malaysia.."
Helena rätar på sig
"Kan hon ha åkt till Malaysia?"
" inte hon. Bara hennes pass. När det är på väg att gå ut lämnar man in det på en restaurang. Sen är det nån som reser över gränsen till Malaysia och går till polisen där och får dom stämplade. Efter en vecka kan man hämta dom. Det kostar tusen baht. Våra pass är där nu.
" Men vad gör ni om det händer nåt? Eller om de kommer på er?"
Johanna knycker på en axel.
" det händer inget. Polisen bryr sig inte. Alla gör det"
"Så hon har inga identitetshandlingar?"
" Jo, om några dar."
" men just nu finns de inte?"
" Nej."
" men vad ska jag säga till polisen?" Utbrister Helena.
" Vet inte. Eller så får du vänta med att gå dit"
Johanna skjuter ut hakan, gapar och målar en linje längst fransarna.
" det förstår du väl att jag inte kan vänta! Det måste ju ha hänt nåt. När hon inte är på ön!"
Plötsligt fryser Johanna rörelsen och kroppen sjunker ihop. Hon släpper mascaraborsten , lindar armarna runt kroppen och tittar mot Helena med ett skrämt uttryck i ögonen.
" vad kan ha hänt?"

Medelbetyg: 3,5 (2 röster)