Att ha använt Drakhornet leder till konsekvenser värre än Erik hade tänkt sig, ty det var inte enbart draken som lystrade till hornet. På senare tid har något annat hemsökt Kilsbergens skogar, något som skrämer skogens mest blodtörstigaste varelser och Erik blir minst sagt inte lite förvånad över att Afon, som svurit hämnd, varnar honom. Erik vägrar tro på Najadens ord men inser snart att det är mer än tomma hot.


Hanna har bestämt sig att lämna byn men slits mellan sina vänner och ett liv i frihet. Hon och Erik kommer varandra närmare men Hanna vet att en romans mellan dem inte är det bästa valet om hon ska bli fri från sitt gryma öde.
Under en vandring genom skogen attackeras Erik av en varelse som inte hörr till den mänskliga världen, en Mephit. Han räddas av en främling som kallar sig Lopt och som säger åt honom att stjäla "skogens hjärta." Erik, som blivit mer försiktig och inser att hans handlingar får földer efter incidenten med Drakhornet, går efter lite övertalning från Lopt, med på hans begäran. Men många frågor kvarstår. Är Lopt verkligen den han utger sig för att vara, vad ska han ha Skogens hjärta till och kan Erik lita på honom?



Jag älskade Drakhornet och blev inte besviken på uppföljaren. Skogens hjärta är spännande, fartfyld och om slutet chockade mig så var det inget jämfört med epilogen.
I dem flesta bokserier märks det knappt att huvudpersonen blir äldre men jag tycker ändå Källner gör ett ganska bra jobb. Erik är inte lika självisk som i första boken, vilket jag vet att vissa, inga namn nämnda, som läst Drakhornet har ogillat men själv tycker jag det är ganska enkelt, är man inte tillåten att göra misstag, hur ska man då kuna lära sig?

Drakhornet och Skogens hjärta kanske är slut men jag ska defenetivt fortsätta med serien. För låt oss vara ärliga, Oskar Källner är 2000-talets bröderna Grimm.

Betyg 5