jag ska ta dig dit

Hon har inget namn, den spröda flickan som växer upp i en familj som inte vill kännas vid henne. Som en kameleont byter hon skepnad för att få människor att acceptera henne. Ett stipendium till universitetet gör att hon kan lämna hålan Strykesville och den såriga familjen. Hon dras till filosofins abstraktioner för att fly sin känslomässiga osäkerhet. Men livet blir inte lättare på det mest prestigefyllda studenthemmet på campus. Hon hör helt enkelt inte hemma där. Till slut bryter hon upp och väljer farligast möjliga väg i det tidiga 60-talets USA: en svart älskare. Men relationen blir djupt destruktiv och så småningom står hon inför ett omskakande och oväntat möte. Det visar sig att den namnlösa - Anellia som hon ibland kallar sig - besitter en styrka som hon inte visste att hon hade. Men vägen dit är lång. "Det finns en lyster i Oates sätt att ge ord åt förälskelsens himmel och helvete som man sällan får uppleva." Barometern "Plötsligt håller Oates upp en dramatisk scen för oss, som ett vykort och säger: Titta det är ju vi." Nerikes Allehanda "Det går inte att komma ifrån: Oates är överväldigande, imponerande." Sydsvenska Dagbladet "Absolut högsta kvalitet." Aftonbladet

Utdrag ur boken:
I Syracuse hittade jag många nya rollmodeller. I allafall många nya möjligheter. Mina mest vältaliga, övertygande professorer (som alla var män), enstaka studenter på det studenthem där jag bodde i början och som jag bara kände till namnet: ett antal Kappa-flickor som nu med ohöljt föraktfulla miner stirrade rakt igenom mig när de mötte mig på universitetetsområdet. (De mest uppfinningsrika Kappa-flickorna hade spritt ut rykten om min "smittsamma spetälska" ,min"blandade härkomst" mitt " avskyvärda" ovårdade yttre, min" själviskhet" då jag inte ville hjälpa dem och att jag fått ett " offentligt nervöst sammanbrott" i närvaro av äldre Kappa-medlemmar. Av allt detta var det sista det mest oförlåtliga. Min så kallade personlighet hade alltid varit en kostym som jag fumligt satt på mig och sedan med osäkra, förvånade händer tagit av igen; den förendrades efter omständigheterna, som när det blir förskjutningar i lasten ombord på ett fartyg. Under visa perioder i high school brukade jag göra tappra försök att vara " trevlig", "normal", "omtyckt"och "populär".När jag i avslutning klassen en gång blev vald till vice ordförande i klassföreningen greps jag av panik och tackade nej till uppdraget. Jag kunde inte förklara för mina klasskamrater att den muntra, snälla och välanpassade flickan som de hade valt inte var jag, utan ett experiment som jag aldrig hade trott skulle lyckas.

Medelbetyg: 4 (1 röster)