En natt i månaden blir jägaren jagad ... och offret bödel. I en värld där 99,6 % av mänskligheten är monster och 0,4 % som vi ... är det vi som är monstren. När månen är full rustar sig Lola Galley för en hård natt. Hon är en "nolla", född med defekten att inte resa ragg vid fullmåne, och därför är det hennes högst otacksamma uppgift att hålla lykanerna under uppsikt dessa nätter. Då en vän hittas mördad blir det Lolas uppgift att utreda brottet. Hon är fast besluten att hitta förövaren - kosta vad det kosta vill. Men så blir hon, mitt i alltihop, förälskad. Är hon verkligen beredd att riskera allt för att skipa rättvisa?
Utdrag ur boken:
Jag ställer den frågan som jag har velat ställa hela livet, till varenda varg i människokläder som jag någonsin träffat. Redan när jag frågar honom känner jag mig kall och tung, för jag vet att han inte kommer att ge något tillfredsställande svar.
" varför försökte du döda oss ? "
Varenda cell i min kropp vill ha ett svar. Nate står lutad mot dörren, inte över hövan intresserad. Han tycks mig nästan overklig , som en halmdocka. Det är Seligmann som vet vad som står på spel.
Seligmann flinar, flämtar; tänderna är strimmiga av blod " Du var en läckerbit. Hur skulle man kunna motstå?"
" Lägg av". Jag talar lågmält, som om jag hade huvudvärk" Jag vill inte göra några dumma skämt. Jag vill veta. Vardör anföll du oss? Vi skulle inte ha gjort dig illa."
Att jag säger detta rill en man som just blivit misshandlad med vett och vilje är en ironi som inte ens han lägger märke till.
" Skulle inte ha kunnat"
"Men varför?"
"Fan" Han dör tungan till ett blött sår på läppen, ett som jag gav honom." Om du måste fråga kan du inte förstå." Jag skrattar nästan, det är så löjeväckande,så välformulerat. Jag har ont i halsen. Han måste ha ont i varenda kroppsdel. " försök ändå."
Jag reser mig och går fram mot honom. Varför vet jag inte. Att jag kan slå honom, dra i honom, trycka ihop honom är något jag nästan har glömt. Han vänder upp ansiktet, rycker undan det. "Fitta", säger han." Fortsätt bara, det är skit samma. Jag har fått igång dig. Jag borde ha slitit huvudet av dig medan jag hade chansen."
"Kanske det, men nu är det väl jag som har dig i mitt våld?" Han gör en grimas, försöker röra på de fastspända armarna."det har du inte, din fitta. Du kan inte göra mig något. Du och din sort, tror du att ni är värda något? Knappast. Missfoster, det är vad ni är. Själlösa krymplingar. Ni är inte ens levande. Er tid är ute"