Hans första minne av Dorotea är hennes solbrända hand med en tänd cigarett. Det var första dagen i gymnasiet. Jan blev genast förälskad i henne men såg henne också som sin värsta konkurrent. De ville båda bli författare; han den disciplinerade som hade lätt för att skriva och hon den naturbegåvade och gåtfulla, en intensiv poet som till slut gick sönder.
Trettio år senare är Jan en framgångsrik biografiförfattare. Minnena av Dorotea och hennes förlorade liv tränger sig på när han fastnat i ett arbete om Thomas Mann och han börjar skriva om Dorotea istället, det uppkäftiga tonårsgeniet som blev en självförbrännande konstnär. Vad var det egentligen som hände mellan Jan och Dorotea?