Bokrecension
Författare: Berit Aakula
Titel: Ett par bloss på en joint kan väl inte skada
Antal sidor: 325
År: (2012)
Förlag: Idus
ISBN: 9789187001277
Berit Aakula är född 1942 i Vasastan i Stockholm och uppväxt i Enebyberg i Danderyds kommun. Hon bor numera med sin man i Årsta havsbad, tre mil från Stockholm och är mamma till fem barn, har tolv barnbarn och tre barnbarnsbarn. Största delen av sitt yrkesverksamma liv har hon arbetat som sekreterare och administratör, samt senast på Ericsson i Kisa. Källa: (Idus förlag).
Den här boken handlar om den skötsamma killen Gabriel, som snart ska fylla femton år, en kille med bra betyg och som drömmer om att bli biolog. Han bor med sin mamma Birgitta, som arbetar som sekreterare på ett advokatkontor. Hans syster Annika som är 18 år bor också hemma, medan storasyster, Susanne, snart 21 år har flyttat hemifrån och studerar på universitet. Givetvis ska Gabriel och Annika också studera vidare efter gymnasiet. Gabriel kämpar nu på för att komma in på den naturvetenskapliga linjen. (som det hette på 1980-talet). Handlingen i boken utspelar sig mellan 1985-1990.
Gabriel är en lugn kille som trivs bäst hemma, där han pratar med sin undulat, spelar piano eller lyssnar på musik. Så kommer den dagen när han träffar på Jocke Persson vid grillkiosken. Jocke är inte det bästa sällskapet för en ordentlig kille som Gabriel. När Jocke frågar Gabriel om han vill hänga med till ungdomsgården på kvällen blir Gabriel glad. Vill Jocke att han ska följa med, Jocke som bara umgås med de ”coola” killarna.

Glad i hågen går Gabriel iväg till den mötesplats de bestämt. Jocke röker på en tunn cigarett och frågar om Gabriel vill ha ett boss. Gabriel kan inte motstå frestelsen att ta det där blosset på jointen. Detta blir inkörsporten för Gabriel och hans drogmissbruk. Snart är han fast i missbruket, röker vanliga cigaretter som han aldrig gjort förut, det blir jointrökande, amfetamin och till slut kan han inte ens tacka nej till heroin fast han är så rädd för sprutor. Familjen blir förtvivlad och vet inte hur de ska handskas med situationen. Gabriel lovar gång på gång för både för sin familj och för sig själv att nu ska han sluta. Han ska ju studera till biolog. Han hamnar på ett ungdomshem, men när han kommer tillbaka till Stockholm, tar Gabriel upp sitt missbruk igen. Han ljuger för sin familj och sover ofta över i olika knarkkvartar. Åren går och Gabriel lovar gång på gång att sluta med drogerna, både för sig själv och för sin familj. Det är nu 1990 och Gabriel är tjugo år, han bestämmer sig att just denna heroinsil som han nu ska ta, ska bli den absolut sista, sedan ska han ta tag i sitt liv och plugga till biolog. Det blir visserligen hans sista sil men …

Oh, vilken intressant, men hemsk bok att läsa. Det var nog länge sedan jag läste en bok som väckte så många arga tankar. Jag var arg på Gabriel som inte kunde stå emot drogerna, när han nu var en ordentlig kille med en lysande framtid framför sig. Arg på hans mamma och de andra i familjen som trodde på hans lögner, de borde ha förstått att han ljög, eftersom hans beteende inte var som det skulle. Arg på myndigheterna och sjukvården som inte gav de resurser som behövdes. Arg på Jocke och de andra drogmissbrukarna som tjatade fram ett ja, när Gabriel från början sa nej till att prova nya droger. Romanen var väldigt välskriven och väldetaljerad. Jag har läst en hel del om droger och de tar också upp samma sak som i denna att har man en gång börjat med droger, så tycks det finnas gamla drogkompisar överallt som hittar en och övertalar någon som slutat att bara följa med hem och ta droger en gång till. Man måste nog vara enormt stark och ha en vilja av stål för att stå emot. Detta var en bok som jag tycker alla föräldrar, skolpersonal och socialtjänstpersonal bör läsa och den behöver även läsas i utbildningssyfte.

Betyg 5/5

Betyg 5