Varje kapitel i boken är skriven ur en familjemedlems perspektiv; dotterns, sonens, pappan och mammans. Under det första kapitlet var jag väldigt skeptisk till språket då jag tyckte att det lite för barnsligt, men efter att ha fortsatt till nästa kapitel förstod jag att det var ett stilistiskt drag av författaren. Varje kapitel är helt enkelt skrivet så att det passar den personen vars synvinkel del hela berättas ur. Jag tyckte att det var en bitvis underhållande bok men jag vet inte riktigt vad den ville säga mig... En trea.