Bokrecension
Författare: Annika Persson
Titel: Jag vill ju vara fri: En bok om Lena Nyman
Antal sidor: 320 (innehåller även bilder)
År: (2013)
Förlag: Nordstedts
ISBN: 9789113046204
Annika Persson är född 1968, fil kand. i litteraturvetenskap och filosofi, och kulturjournalist sedan 2001. Hon skriver i tidningar som Dagens Nyheter, Tidningen Vi, Vi läser och Amelia. Hon arbetar av och till som fristående radioproducent för Sveriges Radio och har även lett bokcirklar för Dagens Nyheter och Nationalmuseum. Som redaktör på Bokförlaget DN var hon med och gav ut den uppmärksammade boken Fittstim (1999). I bokform har hon tidigare publicerat sig i antologierna Uppdrag familj (2005) och Lyckliga slut (2007) och med reportageboken Ickevåld – minst 13 sätt att göra världen bättre. Källa: (2010). (Nordstedts).
Detta är en biografi om Lena Nyman. Vi får följa henne från barnsben, hon föds 1944 till hennes död 2011. Egentligen var Lena Nyman en blyg flicka, något som man inte upptäckte när hon stod på scen. Hon hade ett egendomligt förhållande till sin pappa (som lämnade familjen när Lena var liten). Det var någon slags hatkärlek de hade till varandra. Lena Nyman fick som artonåring en av huvudrollerna i Vilgot Sjömans kontroversiella film 491. Lena blev ganska snart förälskad i Vilgot, och med tiden fick hon ibland följa med honom hem när det passade honom. Senare vet de flesta att hon fick den kvinnliga huvudrollerna i de erotiska ”Nyfikenfilmerna” som blev mycket omskrivna på 60-talet, även de regisserade av Vilgot Sjöman. Att läsa böcker var det bästa Lena visste och det var stora, kända verk hon läste. Under en tid när hon var gift med en bankdirektör och var hemmafru, läste hon hela dagarna för att sköta om ett hem var ingenting för Lena, som knappt kunde laga mat. Tjugo år gammal, 1964, kommer Lena Nyman in på Statens skola för scenisk utbildning på Dramaten. Hon blir snart tillsammans med kurskamraten Rolf Skoglund. Men Lena kan inte hålla sig till en och samma kille, så hon byter ofta män och vissa kommer hon tillbaka till. Alla älskar Lena Nyman, så det är inte svårt för henne att få nya killar. Men den som blir hennes stora kärlek och även sista livskamrat är den lilla hunden Kaxe, som följer henne överallt. Lena får ganska tidigt problem med spriten och hon röker som en borstbindare. Whiskey är det hon dricker mest och det är inga små mängder, den lilla kroppen, på endast 153 cm får i sig under åren. Det slutar med att Lena Nyman blir sjuk och knappt orkar ta sig upp ur sängen. Hon får också KOL och i slutet av sin levnad är hon som en liten fågelunge där hon ligger i sin säng. 2011 orkar inte hennes kropp med mera och hon avlider stilla och efterlämnar en stor sorg hos alla som älskade Lena Nyman på privat och som skådespelare.
Boken är baserat på ett rikt källmaterial i form av efterlämnade anteckningar som Lena själv gjort. Det finns efterlämnade dagböcker, memoarutkast (hon ville själv gärna skriva sin självbiografi men vågade aldrig) och bilder som Annika Persson använt för att göra ett så levande och personligt porträtt av den älskade scenkonstnär och människa som Lena Nyman var. Boken var mycket intressant att läsa för Lena Nyman är en ikon för mig, jag har alltid tyckt mycket om det hon gjort på scen. Jag fick reda på många saker jag aldrig vetat om henne, som att hon drack så kopiöst mycket. Jag visste att hon drack, men blev ändå förvånad över att denna lilla kvinna kunde dricka så stora mängder. Biografin var mycket välskriven och gestaltad, jag tror att den gav en rättvis bild om Lena Nyman. Jag fick även en känsla av att hon egentligen var en ganska ensam och olycklig kvinna trots alla människor hon hade omkring sig. Det var både roliga och sorgliga händelser jag fick läsa om och jag tyckte mycket om boken.
Betyg 5/5