Bokrecension
Författare: Damien Echols
Titel: Dödsdömd
År: (2013)
Antal sidor: 380
Förlag: Nordstedts
ISBN: 9789113050379
Damien Echols föddes 1974 och växte upp i Mississippi, Tennesse, Maryland, Oregon, Texas, Louisiana och Arkansas. Echols har tidigare utkommit med självbiografin Almost Home (2005). Han bor tillsammans med sin fru Lorri Davis i New York. Under de två decennierna i fängelse har West Memphis 3 blivit kända över hela världen och tusentals människor, däribland Johnny Depp och regissören Peter Jackson har engagerat sig i deras fall. Det starka stödet och ny bevisning gav till slut resultat. I augusti 2011 frigavs de, efter arton år i fängelse. HBO:s dokumentärtrilogi Paradise Lost handlar om West Memphis 3, liksom West of Memphis, en dokumentärfilm producerad av Peter Jackson och Fran Walsh. Källa: (Nordstedts).
I denna självutlämnande bok berättar Damien Echols på ett gripande sätt om både sin trassliga uppväxt, där han under vissa tider bodde hos sin mormor i någon husvagn, eller hos sin far och mor i några andra fallfärdiga hus, ibland utan värme. Även när mamman träffar en religiös man som ses som trovärdig inom kyrkan, men som inte är särskilt snäll mot Damien tvingas de bo i ett fallfärdigt hus. Så Damien hade allt annat än en lugn uppväxt och hann aldrig rota sig någonstans.
Så hände detta förfärliga 1993, att tre små pojkar hittades döda och Damien Echols tillsammans med Jason Baldwin och den lätt förståndshandikappade kompisen Jessie Misskelley blev gripna för dådet. De pekades ut som satanistiska ritualmördare. Mycket för att just Damien Echols klädde sig i svart, lyssnade på heavy metal och hade Steven King som en av sina favoritförfattare. Vissa vittnet sa att de sett Echols och hans vänner på en häxsabbat där svartmålade människor hängav sig åt en orgie. Några bindande bevis fanns dock inte utan rättsväsendet lyssnade på vittnen och utnyttjade Jessie Misskelley genom att ställa ledande frågor få honom att erkänna dåden på pojkarna. Men inget av det han sa stämde. Rättsläkarna sa att det inte kan ha gått till på det sätt han berättade och inte heller obduktionerna visade på det Misskelley berättade. Trots det blev alla tre dömda. Baldwin och Misskelley till livstid och Echols blev dömd till döden för att han ansågs vara den mest drivande av dem alla.
Echols berättar om sin fängelsevistelse som varade i nästan tjugo år. Hur hemskt det var att sitta i dödscell och hur märkliga hans medfångar var. Det var en påfrestande tid för honom och i början läste Echols mycket böcker, men att sitta i dödscell med dåligt ljus förstörde hans ögon. 2007 började polisen på nytt rota i fallet, efter att kända personer som Johnny Depp och Peter Jackson börjat intressera sig för fallet. De tre killarna blev kända som West Memphis 3. När de nu fastslogs att de dna som hittats på pojkarna inte kom från någon av dem, utan från helt andra personer, fick de så i augusti 2011 en ny rättegång, där de fick erkänna sig skyldiga samtidigt som de nekade till brottet och i och med det blev de frisläppta.
Echols har även i boken skrivit ner dagboksanteckningar från fängelsetiden som han hittat efteråt och vi får veta allt om dådet, de undersökningar polisväsendet gjorde och de påhittade vittnesmålen. Och längst bak finns noter.
Jag tyckte det var en mycket givande faktabok och jag led med Damien Echols och hans vänner som fick en sådan orättvis rättegång. Jag blev besviken på det amerikanska rättsystemet som många gånger hellre lyssnar till opålitliga vittnen än själva brottsutredarna. Jag tog till mig allt det fruktansvärda han upplevt under sin fängelsevistelse, tyckte han gestaltade sina medfångar på ett bra sätt och jag kunde se framför mig hur obehagliga vissa av dem var och det är tycker jag om. Att det var lite fram och tillbaka i handlingen gjorde ingenting. Jag känner tacksamhet och glädje för de tre killarna som i dag blivit män, äntligen får tillbringa sina sista år i frihet. Men de måste blivit negativt påverkade psykiskt av att suttit så länge oskyldigt dömda.
Jag ger boken 4/5