Boken är ny för i år. Är mkt tjock ca 600 sidor.
Handlar om 4 huvudpersoner över olika årtal.
Titels säger något jag söker efter men hittar ej något.
Boken hyfsad. Något rörig ibland.

Betyg 3

En mäktig, välskriven och bra bok.
Boken är en "släktkrönika" över 5 århundraden, som har sin början i häxprocesserna i Norrland på 1600-talet.
Boken har sin grund i verkliga historiska händelser och ger en fantastiskt livfull och verklighetstrogen inblick i hur vanliga människor levde och bodde på 16 och 1700-talet.
Författaren förflyttar oss mellan dåtid och nutid på ett mycket bra sätt och visar på skillnader OCH likheter på hur man tänkte och handlade då och nu.
Högsta betyg!!

Betyg 5

En fantastisk välskriven generationsroman som fick mig att googla lite mer om bålberget i verkligheten.

Betyg 5

Vägen mot Bålberget, Therese Söderlind Walström & Widstrand 2013


Titeln på denna roman kan verkligen avskräcka, eller väcka nyfikenhet. Hur kunde detta hända, att kvinnor blev avrättade och brända på bål, (mest kvinnor) hur kunde egna familjemedlemmar vittna mot sina mödrar, fruar, hur kunde de dras med? Hur skulle de leva vidare efter att de förstått vad de bidragit till. Kan det hända igen? Det sorgliga är att det händer hela tiden någonstans på jorden.

Den här berättelsen är som en tidsmaskin, nutid, 70-tal. 16-och 1700 tal, författaren förflyttar oss skickligt mellan de olika tiderna och inte bara människor och handling byts, även språket och Therese Söderlind är en fenomenal berättare, allra bäst tycker jag när hon berättar om äldre tider.

Det börjar i 1975 med Jackie, en i min smak dryg person och hans dotter som börjar utforska sitt förflutna. Jag är lite otålig här, vill läsa om häxbränningen, det var det som lockade mig, inte läsa om den här lite dryga personen. Men det är listigt gjort och senare förstår jag helheten och bilden av Jackie förändras, eller kanske förmildras i mina ögon.

Det handlar mycket om att vara fast i den tid man lever i och förhålla sig till den, även att se tillbaka och fundera över det förflutna som också är en del av vårt arv. Här kan man inte tycka att det var bättre förr, förföljelse, skvaller, våldtäkter och incest, kärlek finns, men giftermål var mycket en överlevnadsstrategi, så mycket pågick i lönndom.

Att detta hänt i Sverige för 300 år sedan tycker man är ofattbart så det är bra att man påminns vad som kan hända om hatet och rädslan frodas, en svans som växer med dess pöbel. Att skriva en roman om verkliga händelser kräver forskning och det har Söderlind gjort, hon skriver i förordet vilka som varit behjälpliga, men som hon tar på sig allt ansvar om det blivit avvikelser och ”erkänner” att hon på vissa ställen tagit avsteg från verkligheten. Det är väl det som hör till romanbildande, lite fantasi som krydda.

Betyg 4