Gerardus är berättelsen om en frankisk munk som på 1200-talet kommer till Sverige och det nygrundade klostret i Alvastra. Han blir invecklad i en del politiska förvecklingar och verkar i brytningstiden mellan den gamla tron och den nya.
Boken rör sig i en tid och miljö som jag generellt både har koll på och uppskattar. Ändå griper inte boken tag i mig som den borde. Jag vet inte varför. Jag har inget speciellt att peka på, men den känns ofärdig på något sätt. Eller också är det bara min egen oförmåga att frigöra mig från genrens normala berättarteknik.
Jag måste nog läsa om den här boken.