Andras väg har rastplatser i solen

Mordet i Hindås fick inga stora rubriker i tidningarna. Mördaren hade gripits på platsen och visade sig vara en förvirrad mentalsjuk engelsman.
För rättspsykiatriker Hanna Skogholm skulle det bli ett enkelt rutinfall.

Men under den rättspsykiatriska undersökningens gång, under hennes samtal med gärningsmannen och andra, genom hennes läsning av texter, av skrämmande ord och meningar, så fick hon inblick i ett drama som i hela sin vidd fick henne att frysa. Där fanns fragment av minnen, där fanns tankar formade i ord som dött bort i en tystnad som också den var en del av dramat. Där fanns också en levande skuldkänsla som låg tung över minnesbilder, ord och gärningar.

Till slut visste hon vad allt egentligen handlade om.

Men hon kunde inget bevisa.

Och tystnaden var en del av dramat.

Utdrag ur boken:
Vi bär med oss vårt förflutna.
Ibland skakas jag av att vara förblindad av min "psykiatriska" världsbild.
Något sådant som jag beskriver i dessa termer finns inte, och jag skall medge att ibland är jag fångad i denna min värld och väl medveten om att den på intet sätt beskriver den fulla och hela verkligheten.
Men vi bär med oss vårt förflutna.
Det måste även Peter Johnston ha gjort.
vad hade han haft för minnen, vad hade han burit med sig?

Medelbetyg: 2,67 (3 röster)