Andra delen är en tung fortsättning på första boken. Sakta börjar alla sprickor att brista och ingenting blir sig likt, sjukdomen blir ett faktum, familjer bryter upp och allt och alla tynar bort.
Hur samhället hanterade HIV-epidemin är verkligen skrämmande läsning. Och stigmat för HIV lever fortfarande kvar som ett svar på hur det hanterades. Det är så mycket som associeras med HIV; skuld, orenhet, ovärdighet. Om något så var sjukdomen ett steg tillbaka in i garderoben för att inte associeras till sjukdomen.
Andra delen är en ärlig bok om att inte glömma hur samhället och dess medborgare betedde sig när epidemin bröt ut. Men det är lätt att vara efterklok. När något hotar en själv är kanske inte medmänsklighet det man först kommer att tänka på, trots att det var det som kanske behövdes som mest.