I min gröna ungdom gick Tsarens kurir som TV-serie, en serie som jag minns som otroligt spännande. Trots att jag hade boken kom jag aldrig mig för att läsa den. Nu så här tjugo år senare har jag försökt ta igen skadan.

Tsarens kurir är berättelsen om tatarernas invasion av det asiatiska Ryssland. I horder kommer de från söder och krossar de fåtaliga ryska styrkorna. Tillsammans med den ryske överlöparen Ivan Ogarev planerar de att erövra Irkutsk, avrätta tsarens bror Storhertigen och genom detta erövra hela Sibirien. Den ende som kan stoppa detta är en av tsarens kurirer, Mikael Strogov. Denne Strogov ska ta sig med vagn, häst och till fots fram till Irkutsk under ständiga hot från tatarerna. På vägen träffar han dessutom en flicka från Livland som han blir (på ett mycket plikttroget sätt) förälskad i. De slår också följe med två journalister från Paris och London som ska rapportera om kriget.

Det finns mycket att säga om bokens tillkortakommanden. För att vara en bok om en strapatsrik resa mitt under brinnande krig är den förvånansvärt ospännande. Mer uppmärksamhet ägnas åt att de får vänta på vagnsbyte än på själva historien. Mikael Strogov framställs som så manlig och plikttrogen att en klon på Hamilton, Arn och Biggles hade verkat mesig och vankelmodig i jämförelse. Som ett exempel kan nämnas att han vid ett tillfälle blir infångad av tatarerna. Som spion ska han då bländas, d v s ett glödgat svärd trycks mot hans ögon för att göra honom blind. Tack vare att hans ögon fylls av tårar (vid tankar på hans mor) inte bara skyddas hans syn, utan han har även sinnesnärvaro nog att låtsas vara blind så att tatarerna ska släppa honom och tro att han är ofarlig. Allvarligt talat? Flickan är likadan. Hon blir under denna långa färd snudd på trött vid ett tillfälle, men uthärdar annars allt utan att tveka. Orealistiska personskildringar är bara förnamnet. Kärlekshistorien känns dessutom påklistrad.

Huruvida det ska tillskrivas författaren eller översättaren vet jag inte men den språkliga känslan för Ryssland är usel. Exempelvis heter Mikael Strogov just Mikael istället för Michail vilket hade varit troligare. Hans mor heter Marfa Stogov och inte Strogova, vilket också hade varit troligare. Sammantaget känns boken som ett skal av en potentiellt bra historia, men i avsaknad av all passion och känsla.

En stor besvikelse, men ändå en tvåa eftersom historien trots allt kunde bli en oerhört spännande TV-serie

Betyg 2

Trevlig och underhållande roman. Personskildringarna är kanske inte de bästa men berättelsen är spännande och bra. Helt ok roman.

Betyg 3