Pornografi. Lite idéroman. Med influx från Decamerone. Jag är lite kluven inför den här boken. Det kunde nog ha blivit bra om boken inte tyngdes av författarens politiska/idémässiga ambitioner (vilka f ö handlar om den fria sexualiteten och kärnfamiljens upplösning). Leander är en virtuos på fiol, och på semester från konservatoriet lär han känna, i fysisk mening, ett antal unga kvinnor. Men mest av allt vill han ha sin syster, Mejt. Sexscenerna är explicita, och interfolieras av pseudointellektuellt babbel.
Sämst: detta eländiga intellektualiserande. Det är direkt avtändande.
Bäst: referenserna till klassisk musik. Och en befriande heteronormativitet. Och som tidsdokument.
Det minsta man begär av porr är den ska vara upphetsande. Det är inte denna bok. Men jag kanske bara är allergisk mot folk som pratar för mycket?