Albert Olsson bok är närmast ett försök att skriva i samma genre som Han Eric Hellberg eller någon av de andra ungdomsbokförfattarna. Lyckas han? Tja, boken är småputtrig utan att lämna jättestarka avtryck, och mest av allt är det en lillgammal flicka i tonåren som betraktar händelser som egentligen är ganska vardagliga. Jag kan inte för mitt liv komma överens med mig själv om greppet är genialt eller bara ... poänglöst? Efteråt har jag svårt att komma ihåg bokens händelser (vilket kanske var meningen), men läsupplevelsen känns avgjort sympatisk. Att boken är kliniskt fri från "spirande sexualitet" känns rätt uppfriskande och ovanligt.