Annika nystar i härvor av smuggelligor och organisationer som påstår sig hjälpa utsatta kvinnor,lika omöjlig att stoppa som vanligt.Historien känns som vanligt inte så trovärdig,men som underhållning är den okej med tanke på att man kan störa sig på karaktärerna och deras förutsägbarhet.Inte Marklunds avsikt säkert,men tyvärr blir det så.
Hur Annika kan med samma outtröttlighet både ägna full uppmärksamhet åt jobb,vänner och sin sjuka mormor är helt ofattbart.Än mer ofattbart är hur Marklund tror att utsjasade småbarnsmammor och andra ska kunna identifiera sig med detta.Men okej,det är fiktion.
Marklunds oförmåga att framställa sina karaktärer som nyanserade är irriterande,som alltid.Eller är det vad köparna vill ha,en superkvinna som står pall mot allt?
Annikas mor är självupptagen,Annika oklanderligt osjälvisk.Och naturligtvis har hon även skrivit en uppmärksammad artikelserie om ålderingsvården som gör att hon vägrar att låta mormor(som just fått en stroke)att ligga på det lokala ålderdomshemmet(vilket hennes hårfärgade,kedjerökande mamma tycker vore det enklaste).Annika fixar biffen samtidigt som hon ägnar dag och natt åt internationell brottslighet.
Som clou träffar hon slutligen en gift man och blir gravid-mannen lever i en vacker Vaxholmsvilla med sin hustru som är ursnygg och framgångsrik men inte vill ha barn.Vilket förstås Thomas(mannen)vill.Egentligen.
Genom detta får Marklund tryffera historien med lite abortgrubblerier och "den andra kvinnan-dilemman",och hur det slutar kan ni väl räkna ut med lilltån....