"Sex-boken" kallas den, och ja, det innehåller onekligen mycket sex. Själv tyckte jag mest att den var dåligt skriven och jag irriterade mig något oändligt på Anastasias naiva inställning och hennes osäkerhet. Visst var den fångande och jag sträckläste den, mer eller mindre, men ändå inte en bok jag rekommenderar. Jag kommer inte läsa fortsättningen.

Betyg 2

Läste den här på originalspråket i hopp om att författarens egna, ursprungligt valda ord skulle förhöja läsupplevelsen. Var dock skeptisk redan från början utan att egentligen ha hört så mycket om den förutom att den innehåller mycket sex. Och ja, det gör den. Den typen av sex man tänker sig i en dålig Harlequin roman eller övrig "tantsnusklitteratur", i vissa fall grövre ordval. Språket är i det stora hela bedrövligt, variationslöst och upprepande, kapitel efter kapitel. Anastasia Steeles hänvisningar till sitt "subconsious"/"inner goddess" hela tiden när vi via ett jag-perspektiv får ta del av hennes tankar angående allt som händer runtomkring henne är även det upprepande, men framför allt irriterande. Boken går i det stora hela ut på förhandlingar mellan de båda huvudkaraktärerna sinsemellan, sedan de fått upp ögonen för varandra och vill inleda två hela olika typer av förhållanden. Kompromisser, tänjande av gränser och diskussioner som egentligen inte leder någon annanstans än till sängen (eller "Red room of pain") är i det stora hela vad boken går ut på.

Trots detta vill jag läsa ut de två nästkommande böckerna i serien.
Jag vill veta Christian Greys hemligheter och vad som fått honom in på den BDSM-filosofi han hellre lever efter än ett romantiskt förhållande trots sina starka känslor för Anastasia, men jag vet inte om jag kommer orka alla dessa dåliga meningsuppbyggnader, upprepningar och framför allt fullkomligt ointressanta övriga karaktärer. Det enda som egentligen är intressant och fängslande i boken är Christian Grey som karaktär och man är trots all kritik ovan nyfiken på vad han eventuellt kan utvecklas till i sista boken.

Betyg 1

Jag undrar vad det är med dagens författare som gör att de gillar att skriva om dessa svaga kvinnokaraktärer som inte duger till någonting annat än att titta på när männen sköter allt. Nej på riktigt... hundratals år av förtryck och först nu börjar vi kvinnor visa männen vad vi går för. Och så kommer dessa författarinnor och skriver böcker med så svaga kvinnor att man undrar om vi alls gjort framsteg i utvecklingen.

Fifty Shades of Grey var ursprungligen en Twilight-fanfic under titeln Master of the Universe. Och det märks! Anastasia är otroligt lik Bella och Christian är otroligt lik Edward. Anastasia åmar sig efter Christian trots att hon vet att han är en sadistisk kontrollfreak som kan göra henne illa vilken minut som helst precis som Bella åmar sig efter Edward trots att hon vet att han kan tappa kontrollen och döda henne vilken minut som helst. Christian är (som ovan nämnt) en förbaskad kontrollfreak som letar upp Anastasia med hjälp av att spåra efter hennes mobil, precis som Edward spionerar på Bella. Jag menar come on, om jag inte hade sett min mamma på sex månader och åkte till henne för att kunna klara tankarna från svinet till karl skulle jag bli rasande av att se att han hade följt efter mig. Men icke sa Nicke. Anastasia nöjer sig med att klaga till läsaren men hon säger aldrig ifrån sig till Christian. Jag hade flera gånger hoppats på att Anastasias kompis Katherine Kavanagh, motsvarande till Rosalie Hale från Twilight, skulle slå till honom (då Anastasia själv inte gör det) men även det förgäves.

Ja, sedan är det ju brist på handling. Vad handlar Fifty Shades of Grey om egentligen? En oerfaren universitetstjej blir förälskad i en erfaren sadist som vill ingenting annat än att ha BDSM med henne. Jäpp, där har vi handlingen. Nej det är inte ens i ett nötskal, det är hela handlingen. 500 sidor av detta tjafs har man utstått (eget fel eget fel) och när man äntligen var klar med boken... nej den känslan går helt enkelt inte att beskriva. Detta är precis, om inte mera, like värdelöst som Twilight. Karaktärerna i Twilight var ändå Meyers egna medan karaktärerna i Fifty Shades är baserade på Meyers karaktärer.

Sedan hade man ju också hoppats på att en berättelse vars huvudtema var BDSM skulle innehålla lite hetare sex scener men även de var ytterst tråkiga.

Betyg 1

Jag har haft boken stående länge hos mig men efter att ha sett filmen kändevjag mig inte sugen på den. Tyckte filmen hade visa sexiga scener men mest av allt var den över hajpad, det var främst handlingen som inte höll måttet.
Men nu har boken överraskad mig, jag kom in i handlingen fort och jag drogs i historien även fast jag viste vad som skulle ske .
Man får inte glömma att det är vad det är. Köper man chokolad glass då kan man inte förväntas sig att det ska smaka vanilj.
Fifty Shades of Grey är en eurotisk roman, en bok om sex och för att vara det är den en bra roman. Marknaden för sexstory har innan boken kommit ut varit mycket begränsad, det är därför denna bok blev så stor här får du inte bara sexiga och snuskiga beskrivningar utan en handling som är mer än bara en kort story på några meningar innan det knullas.

Därför får boken en 4 i betyg för jag förstår revolutionen bakom den, att plötslig öppnas en ny dörr inom literaturen för oss alla kåta som törstar efter sex i bokform.

Betyg 4