Elva årige Thomas är ovanligt intelligent och har ett utmärkt sifferminne. Just därför har hans mor anförtrott honom koder som är värda 350 miljoner. Nazisterna är ute efter pengarna och för att skydda Thomas, så att någon uppenbar anknytning inte ska hittas, flyr hon iväg. Men Nazisterna med den morbida Gregor Lämmle är henne hack i häl och även Thomas gömställe avslöjas så att han tvingas fly. Hans mor går ett otrevligt öde till mötes och den enda Thomas kan lita på är en man som säger sig vara hans far, men är han det?
Jag fick låna denna thriller av Prala. Jag kan inte säga att det är någon av de bästa böcker jag läst, men berättargreppet var annorlunda. Många författare väljer att växla mellan att berätta utifrån (som en iakttagare) och inifrån (som personen tänker, eller talar till sin läsare), Durand har dock hållit sig helt till att iaktta förloppet, något gör att det blir ett avstånd mellan läsaren och bokkaraktärerna. Man får en känsla av att betrakta händelseschemat nästan som en film, som man inte alls kan påverka. Där allting är klart och fantasin inte får något utlopp. Detta iakttagelsegrepp förhöjer då och då spänningen avsevärt! Samtidigt förlorar historien mycket på detta. Det föll mig inte riktig i smaken. Vidare känns Thomas "råttinstinkter" överdrivna och ibland var personkaraktärerna så ytligt beskrivna att de kändes osårbara, som forna tiders tv hjältar. Till och med de händelser som borde gripa mig, känns ytligt beskrivna och ganska banala. Jag ger denna thriller en tvåa i betyg. Jag gillar alltså berättargreppet, samtidigt som jag inte är helt säker på om det passar för historien.