Bokrecension
Författare: Aleksander Motturi
Titel: Svindlarprästen
Antal sidor: 391
Förlag: Norstedt
ISBN: 9789113043883
Aleksander Motturi, född 1970, är en av drivkrafterna bakom Clandestino Institut och kulturskriften Glänta. Han har översatt och avhandlat Ludwig Wittgenstein i Filosofi vid mörkrets hjärta, skrivit dramatik (senast Pappersgudarna)samt den uppmärksammade boken Etnotism – en essä om mångkulturalism, tystnad och begäret efter mening. År 2011 romandebuterade han med Diabetikern. Källa: Norstedts.
Handling: I sin nya roman Svindlarprästen försöker författaren Aleksander Motturi spåra sin far som en dag bara försvann från familjen och inte hörde av sig på flera år.
John Peter Daniels som pappan kallade sig hade troligen en fattig uppväxt i Daar es-Salaam. Han tvingades i stort sätt in på brottets bana, men blev räddad av missionärer och konverterade till kristendomen, därav hans kristna namn.
John Peter talade många språk: gujarati, katchi, engelska, swahili, svenska, finska, spanska och tyska. Men var hörde han egentligen hemma? Han var lika kunnig i kristendomen och islam som världspolitiken.
I Sverige gifter han sig med den finska kvinnan Marjatta och med henne får han tre barn. Tvillingarna Laura och Saffia och sonen Haqnawaz – Haqi. Det är Haqi som är bokens berättarröst.
I början av boken får Haqi ett besked att hans far har dött. Han hade deporterats till Indien, det land som sannolikt är hans hemland. Men helt övertygad blir inte Haqi, hans far har ”dött” förut och sedan återuppstått utan förvarning.
Fader skriver brev till Haqi, ibland kärleksfulla och ibland fördömande och vi läsare får tillgång till en del brev i boken.
Haqi berättar om faderns fattiga uppväxt och hans brottsliga liv i olika läder, bland annat Sverige. Boken innehåller rättegångsprotokoll, domstolsförhandlingar och polisförhör. 1985 stod det om John Peter Daniels på de svenska tidningarnas löpsedlar, efter att han nästan lyckat lura katolska kyrkan på miljontals kronor, själv ansåg han sig vara någon slags Robin Hood som tog från de rika.

Boken var välskriven precis som Aleksander Motturis roman Diabtikern. Personbeskrivningarna tyckte jag också var i allra högsta grad bra, men boken var tyvärr alldeles för lång. Många gånger fick jag den känslan av att det jag läste var en upprepning av något jag redan läst på föregående sida. Boken kunde därför varit cirka hundra sidor kortare. Jag minns när jag läste om John Peter Daniels i kvällspressen och såg program om honom på tv. Det var mycket intressant att läsa och höra om denna märkliga människa som kunnat svindla till sig så mycket pengar. Jag hade stora förhoppningar att boken skulle fokusera mera på de brott han gjorde i Sverige och även i andra länder, så jag blev allt lite besviken att den inte gjorde det. Hade varit intressant att läsa mer ingående om hur han försökte lura den katolska kyrkan på så mycket pengar, för det var det jag minns att jag hörde mest om i medierna 1985.

Betyg 3/5

Betyg 3