En underbar bok som jag rekommenderar alla vampyrfanatiker att åtminståne ge en chans. Den är en bok helt i sin egen genre och språket likaså. Anne Rice skriver på ett sätt som får läsaren att bara vilja drunkna i detta underverk.
Handlingen är speciell. Läsaren får möta den 200 år gamla vampyren Louis de Point du Lac som till synes ser ut som en otroligt vacker men ändå normal människa, men under ytan gömmer sig en mörk historia fylld med tragedier, förföljelser och äventyr.
Vi får äver träffa Vampyrkrönikans riktiga huvudperson, Lestat de Lioncourt (ni som inte känner till honom kan inte kalla er äkta vampyrfans). I denna bok presenteras han som bokens antagonist men i de senare böckerna är han helt klart hjälten. Vi får även möta det lilla flickebarnet Claudia som vi skall återkomma till senare.
Vi börjar med handlingen. Handlingen är unik och oerhört vacker samtidigt som den är grotesk på ett tragiskt romantiskt sätt. I centrum står de tre vampyrerna Louis de Point du Lac (berättelsens berättare), Lestat de Lioncourt (bokens antagonist) och Claudia. Dessa tre vampyrer lever i New Orleans på 1700-talet och första delen av boken handlar om hur de lever i ett samhälle där vidskepelse är något folk ser ner på och hur Lestat och Claudia (i alla fall till en början) utnyttjar det medan Louis skäms över vad han är (INTE att jämföras med Edward Cullen). En annan viktig sak i boken är både Louis och Claudias besatthet av att få veta mera om, vad de kallar, den gamla världen (Europa) och deras egen sort (vampyrer) men Lestat vet ingenting vilket gör dem frustrerade. I ett försök att bli fria från Lestats "klor" försöker Claudia döda honom så att hon och Louis kan åka till Europa för att söka upp andra vampyrer men Lestat överlever.
Väl i Europa letar de efter andra vampyrer men stöter endast på något av vad man skulle kunna beskriva som zombier. När Louis smått börjat ge upp om att hitta andra vampyrer stöter de i Paris på Armand och hans vampyrteater. Louis blir både fascinerad och misstänksam över Armand medan Claudia inte känner någonting annat än misstänksamhet och förakt för den andra vampyren. Då hon ser att Louis kanske tänker lämna henne för Armand tvingar hon Louis att förvandla en kvinna, Madeleine, till vampyr så att hon inte skall vara ensam. Tyvärr har Lestat hunnit i kapp dem i Paris och tvingat Armand att ta död på Claudia och Madeleine men bett honom att skona Louis. Varför får man veta i följande bok Nattens Förste (The Vampire Lestat).
Anne Rice följer den klassiska myten om att vampyrer brinner upp i solljus vilket blir Claudias öde då hon blir instängd i ett rum där solens strålar tar henne i gryningen. Jag måste säga att detta fungerar bra och är en av de mest tragiska händelserna i boken och Anne Rice lyckas fånga upp Louis sorg över att förlora Claudia på ett träffsäkert sätt. I sin sorg dödar Louis alla teatervampyrerna utom Armand som visste vad Louis tänkte göra och sökte skydd någon annanstans. Efter denna incident reser Louis runt världen tillsammans med Armand men bitterheten över Claudias död gör att han inte släpper in Armand på sitt personliga plan och han själv blir förändrad. Efter fyra år lämnar Armand Louis, vilket Louis inte sörjer lika mycket som Claudia.
Skrivspråket är otroligt. I stället för att berätta allt i detalj låter Anne Rice läsaren själv skapa upp en egen bild i huvudet. Via natur och miljöbeskrivningar får läsaren själv skapa sig en bild av vilken del av världen karaktärerna befinner sig. Hur hon håller sig till den röda tråden är otroligt och karaktärsbeskrivningarna och deras utveckling är otroligt. Man kan nog med handen på hjärta erkänna att Anne Rice är en författare i egen kategori.
Och karaktärerna. Innan vi går igenom karaktärerna skiljt för sig så kanske vi kan diskutera vampyrerna generellt sätt. Att de är baserade på den klassiska myten om vampyrer ser man. De kan inte gå ut i solljuset, de sover i kistor, de behöver blod för att överleva och de trollbinder oss med sin otroliga skönhet. Men de påverkas inte av kors och krucifixer och träpåle genom hjärtat hjälper inte. Däremot är de inte felfria. De har sina goda drag och de har sina dåliga. Eld dödar dem och att hugga av huvudet tar också död på dem.
Och sedan karaktärerna. Louis är en riktig sörjare; han sörjer sina dödlighet, sin bror och mest av allt så sörjer han Claudia. Han är vampyren med samvete och den som för handlingen vidare trots att han mest av allt nästan endast är en åskådare. Jag förstår att kvinnor av alla åldrar har förälskat sig i honom och jag själv ser honom som en väldigt fascinerad karaktär. Brad Pitts rollprestation av honom kommer inte ens i närheten av hur han framställs i boken.
Sedan är det antagonisten, Lestat de Lioncourt, den egentliga huvudpersonen i Vampyrkrönikan och den egentliga hjälten. Denna nästan byroniske hjälte har genom decennier fascinerat läsare och trots att han i denna bok kommer i skuggan av Louis så kan man ändå säga att det är han som står i rampljuset. Om ni har sett filmen men inte läst boken så kan jag säga att sättet hur Tom Cruise spelade Lestat, skrämmande men ändå fascinerande, var träffsäkert. I följande bok är det Lestat som är berättaren och där kommer hans historia fram och varför han handlat som han gjorde i denna bok.
Sedan är det kanske den mest otroliga karaktären i hela vampyrlitteraturhistorien, Claudia. Claudia blev dödad av Louis och förvandlad till vampyr av Lestat när hon var endast fem/sex år gammal. Trots att hon inte växer fysiskt fungerar mentaliteten annorlunda och efter några decennier upptäcker man att hon inte längre än den lilla fem/sex-åriga flickan utan en vuxen kvinna i ett litet barns kropp. Hur Rice på ett totalt felfritt sätt via Louis tankegångar kan förmedla till läsaren Claudias frustration över vad hon är är otroligt.
Sist men inte minst är det Armand, som man nästan lite kan kalla för jokern i böckerna. På utsidan är han änglalikt vacker men på insidan döljer sig nästan mera brister än goda sidor. Armand är manipulativ och hänsynslös mot de som han ser som lägre rangens vampyrer men nästan desperat efter kärlek från de han tycker är fascinerande. I denna bok är det Louis. Liksom Lestats handlingar beskrivs i de senare böckerna beskrivs även Armands handlingar senare. The Vampire Armand handlar helt om hans liv. Trots det kan jag ändå säga att han förmodligen är min favorit av dem alla. Han och Lestat.
Dock är boken rätt svårläst om man är en ovan läsare. Jag skulle inte rekommendera den som en persons första läsupplevelse. Är du en ung person som vill ge dig in i vampyrlitteraturen skulle jag rekommendera The Vampire Diaries (Vampyrens kärlek) eller True Blood om du är smått äldre. Men om du är vampyrfanatiker och inte har läst den här boken så rekommenderar jag dig att snabbt som möjligt springa till bokhandeln eller biblioteket och köpa/låna den. Kom ihåg att Vampyrkrönikan var den som öppnade dörrar för MÅNGA senare vampyrserier. Innan alla ni kommer och säger att Louis är en kopia av Edward Cullen så kan jag säga att Twilight kom ut 30 år efter att En Vampyrs Bekännelse släpptes ut och blev en massuccé.