Vad det kostade att befolka Norrlands inland - det skulle jag räkna ut i en roman om tre delar! Två handlingar skulle bära upp skildringen: bygget av Jernbanan samt kärleken mellan byahövdingen Didrik och söndagsflickan Anna-Stava.
Här kommer nu del 2 och Jernbanan är inte ens påbörjad och det unga kärleksparet fortsätter att sväva. Det beror på att andra personer och vägar hela tiden kom emellan när jag skrev.
Förhållandet mellan jägaren Nicke och odlaren Mårten.
Lagsökarna - som dels är den lokala överheten, dels nybyggarna, deras krav på "känning med Kronan".
Det amerikanska fläskets intåg, med vars hjälp skogen började fällas.
Köpmannen vid kusten behövde timret för handel med byahövdingar i andra världsdelar.
Och vardagsöden som tett sig mer fantastiska än de föregivna huvudpersonerna.
Spadar-Abdon med sin smärtsamma kärlek till Gammel-Stina och alfabetet.
'a Catarina-mor som får segla genom Apostlagärningarna med sin käraste fiende, GustaPaulus.
ErikAnnersas hustru och en barnbegravning. Flickan Tilda som straffade Storsvagårens furste. Kimme som försvarade sin fader. Hagar som inte fick Nabots brev. Osv.
Att så många barn svalt ihjäl i dessa trakter och tider är inte förvånande. Att några överlevde är beundransvärt. Att de ville födas är miraklet.
För att vilja leva i så karga trakter måste man ha en livglädje stegrad till ursinne? Att den fromma *Anna-Stava kunde bli en så grym brud måste skyllas på de ofödda? vredens barn?
Fortsättning följer - Hagar har också barn.
Men vilka utvikningar denna sockenkrönika än gör hoppas jag att den ska försvara folk och skog i Västerbotten, Schwärje, Världen.