"Det gröna huset" - ett märkligt bygge; stabilt, imposant, många lönndörrar och hemliga rum, en märklig planlösning med mystiska irrgångar, möjligen galna hyresgäster, ingen sjöutsikt. Och över oss alla faller ett hårt regn, mättat av finkornig sand som tränger in i kropp och själ. Men vi ser allt klarare än någonsin.

Betyg 4

Bokrecension
Författare: Maria Vargas Llosa
Titel: Det gröna huset
Originaltitel: La casa verde
Översättning: Jens Nordenhök
Antal sidor: 424
År: (2010)
Förlag: Nordstedts
ISBN: 9789113036342
Mario Vargas Llosa, född 1936 i Arequipa, Peru. Han studerade litteratur och juridik vid San Marcosuniversitetet i Lima innan han flyttade till Madrid i slutet på 50-talet för att doktorera vid Complutenseuniversitet. Han är sedan 1993 spansk medborgare, bosatt i Madrid. Källa: (Nordstedts).
Boken är uppdelad i fyra delar och tar upp tiden kring andra världskriget och livet i Peru och dess djungler däromkring.
Don Anselmo är en främling som plötsligt dyker upp i garnisonsstaden Piura i norra Peru. Där bygger han upp en bordellverksamhet i ”Gröna huset”.
Sergeanten Lituma är en flitig besökare på bordellen, men tvingas lämna Piura när han kallas ut på ett militärt uppdrag i den peruanska djungeln. Han ska eskortera några spanska nunnor från Djungelklostret Santa Maria de Nieva uppför floden. Där ska nunnorna fånga in indianflickor för att uppfostra dem till goda katoliker. Lituma förälskar sig i indiankvinnan Bonifacia och tar med henne till Piura, något som inte blir särskilt lyckat.

Jag är glad att jag läste Tant Julia och författaren först, så jag hann lära mig Llosas språk, för den här romanen var något svårare att hänga med i. Förmodligen för att den innehöll fyra parallella handlingar. Det gröna huset blev Llosas stora genombrott. Jag tyckte att berättartekniken var nästan lika stålande som i Tant Julia och författaren. Likaså var dialogerna fint uppbyggda och givetvis var gestaltningarna perfekta.

Betyg 3/5

Betyg 3