Boktipset hade satt ett betygsestimat på 4,6. Men antingen var jag inte på humör när jag läste, eller Frau Jelinik inte på humör när hon skrev - för det blev bara 2,0. Jag såg bara ordmassor som vällde fram, utan sammanhang, konskekvens och innehåll. Boken kunde inte ens läsas som satir. Den verkade på mig skriven i ett furiöst raseri mot allt och alla. Kanske som egenterapi i ställer för medicinering eller KBT? Ja, antagligen.