Det blev till slut too much. I ett rasande tempo och i korta kapitel förs historien från det ena mordet till det andra, över Babij Jar, till Holodomor, till Gnosis, till Mamzer för att slutligen landa i ett SMS från Sofia Zetterlund/Victoria Bergman med det enda ordet "Förlåt". Allt medan hon själv går vidare mot okända öden. Och då ligger alltså redan alla liken uppradade framför oss. Allt psykologiserande från författarnas sida är äntligen övr liksom deras (över)intellektuella ambitioner.Allla förvirrade könsidentiteter förefaller vara beskrivna, liksom mäns, och en del kvinnors, ytterst märkliga sexuella preferenser. Den sk rättvisan, dvs "lag och rätt", tycks ligga i spillror. Men, tänker jag, om bara författarna kunnat koncentrera sitt material och inte låta det svämma över alla bräddar i hela tre böcker hade det kunnat bli en, säger en, riktigt bra bok. För, som redan vår vän Goethe visste, i begränsningen visar sig mästaren.