Pia Juul är en av Danmarks mer uppmärksammade författare. I Danmark alltså. Hon sitter i den Danska Akademien och har, såvitt jag vet, mest skrivit novellsamlingar. Här i Sverige är hon nog relativt okänd. Jag har tidigare läst två av av hennes novellsamlingar - "Mitt förfärliga ansikte" och "Den gången med hunden" - och blev inte överdrivet imponerad. Men det kan mycket väl bero på att jag personligen har lite svårt för just novellen som litterär form.Nu har jag läst "Mordet på Halland", som är Juuls första roman. Den är visserligen på bara 159 sidor, men här lyckas Juul enligt min mening på ett helt annat sätt än i sina noveller hålla ihop och utveckla en historia. Boken handlar till det yttre om en man som hittas mördad utanför sitt hem, men vi får i boken i huvudsak inte läsa något om polisen och polisens arbete med detta mord, men desto mer om de hemligheter vi alla bär på och den förtvivlan som ryms i i en människas hjärta och där slåss om utrymmet med känslor som kärlek, vänskap och solidaritet. Och ren egoism.Det bärande i romanen är berättelsen om våra hemligheter. Känner vi den vi älskar? Känner vi ens oss själva? Det är naturligtvis ingen tillfällighet att Martin Guerre spelar en viss roll i historien.De flesta frågor som romanfigurerna ställer till sig själva och till varandra - och jag som läser till mig själv - förblir obesvarade. Gåtorna förblir gåtor. Den som söker en sanning får således inga entydiga svar. Och det är här romanens storhet ligger.

Betyg 4

Den börjar ju så bra och känns så lovande, men mycket snart vänder den för mig och blir tyvärr ganska långtråkig. Det känns som om författaren skrivit ner två idéer till två olika böcker och gjort det till en. Vilket är synd, för den börjar som sagt väldigt lovande och är välskriven. Men det här är ingenting som jag personligen kan rekommendera.
Slutbetyg, en stark 2:a!

Betyg 2