En till antalet sidor tjock memoar men tunn på levande innehåll. Detta tycker uppenbarligen Wästberg själv. Han skriver nämligen såhär i slutet av boken: "De djupa drivkrafterna och den genuina livsglädjen har inte gestaltats som jag önskat. Det är visserligen sant alltsammans, ändå ser jag en palimpsest där jag inte lyckats skrapa fram varje underliggande skikt". Och nu antar jag att ni, som jag, behöver slå upp vad "palimpsest" betyder.