En bok med en ton som omslöt mig från början till slut, som gjorde att den var väldigt svår att lägga ifrån sig.
När Erik och Inga efter faderns död går igenom hans saker så hittar de brev, ett av breven är från en kvinna som skriver något de inte förstår eller hört talas om. Genom hans dagbok förstår de också vilka fasor deras far genomlidit i första världskriget, något som han aldrig ville tala om. Eftersom breven ligger så prydligt och synligt på pappans skrivbord så verkar det som om han ville att de skulle hitta dem.
När någon närstående avlider så kan man inte längre föra samtal med personen, men man kan föra samtal i huvudet och det är vad Erik gör med sin far. Han ser och hör honom i drömmarna. Under en tid så fanns han tydligt i sin sons liv och det var det han inte berättade som väcker tankar. För att få svar på frågorna så började Erik och Inga leta efter den okända Lisa.
Mycket handlar det om hur syskonen bearbetar sin sorg som går i olika stadier och under tiden pågår deras vardagsliv. Erik, en medelålders frånskild psykoanalytiker som bor i Brooklyn, hyr ut en del av sitt hus till Miranda som är ensamstående mor. Det uppstår känslor från hans sida, men Mirandas liv är inte okomplicerat. Systern Inga är änka sedan fem år och har en tonårsdotter Sonia, de har också sorger att bearbeta. De har mött 11:e september attackens fasor, både närvarande och posttraumatiskt.
Det här är mycket en berättelse om sorg, hur den går i vågor och väcker minnen och frågor. Frågor som man kanske aldrig får veta svaret på och till slut får acceptera att det så kommer att förbli, eller att det visar sig att människor man tror sig känt inte riktigt är vad man trodde. Att det tar tid att släppa taget och att vi behöver den tiden för att gå vidare.
Jag funderar lite över om det som kvinna är svårt att skildra en mans tankar. Siri Hustvedt har i alla fall lyckats väldigt bra med det, och hon gör det ödmjukt och det känns helt naturligt. Erik är en lugn person som iakttar både sig själv och andra utan att fördöma, men kan också säga ifrån om det kommer till sin spets. Hans syster däremot är den pådrivande och det är intressant att följa deras relation.
Jag tyckte mycket om den här romanen för den innehöll så mycket som sker i livet, sorg, kärlek, vänskap och allt som ingår och snurrar i vardagen, att det inte alltid är rosenrött, men att det finns guldkorn som dyker upp då och då. Det handlar om livet. Författaren ger sig tid att bygga upp karaktärerna, och hon beskriver dem kärleksfullt med alla deras fel och brister. Jag hade gärna följt personerna i boken ett tag till. En tanke slår mig är att det här skulle bli bra på film.
Det jag får med mig av denna roman är att allt behöver sin tid, och en dag är det dags att gå vidare fast vi inte har alla svaren.

Betyg 4

En bok som har sina förtjänster men också brister. Boken handlar om psykoanalytikern Erik Davidsen som hittar
ett mystiskt brev efter sin fars död. För många personer som beskrivs för ytligt. Lite väl många konstiga personer
och underliga sammanträffanden i samma berättelse.

Betyg 2

När Erik Davidsen går igenom sin döde fars kvarlåtenskap hittar han ett kryptiskt brev från en kvinna, skrivet när fadern arbetade i Minnesota under depressionen. Det väcker hans nyfikenhet och han går igenom faderns dagböcker för att finna fler ledtrådar. Tillsammans med sin syster Inga nystar de i faderns okända liv och finner att han skrivit ner sina fasansfulla upplevelser under andra världskriget, något han aldrig talat om.
Men Inga har egna problem, en påstridig journalist söker henne gång på gång och hotar att röja en hemlighet om hennes avlidne man, en känd författare. Dessutom är hennes dotter Sonia traumatiserad efter händelser vid terrorattacken 11 september.
Inte nog med det, Erik förälskar sig i den kvinna som han hyr ut en del av huset till. Men någon förföljer henne och hennes dotter och utan egen förskyllan blir Erik också utsatt. Plötsligt finner han sig involverad i flera situationer där det förflutna gör sig påmint på ett omvälvande och skrämmande sätt...

En utmärkt roman av Hustvedt, de olika konflikterna ger variation och stadga till berättelsen utan att för den skull hemfalla åt konstruerat drama eller våld. Erik är sympatisk men lite mesig, vilsen efter en oväntad skilsmässa och faderns död. Berättelsen är realistisk, inget går som på räls men inte katastrofalt dåligt heller. Personerna är trovärdiga, med något undantag, och miljön växlar mellan New York och landsbygden i Minnesota. Ska jag nämna något negativt är det att Hustvedt, som så många amerikanske författare, har en benägenhet att blanda in psykoanalys i sina berättelser. Dessutom är Erik lämpligt nog terapeut... Det blir en del utläggningar om drömmar och olika fallbeskrivningar som jag inte tycker tillför något.
Men det är jag det, som helhet är det en klart läsvärd berättelse, hennes bästa efter debuten Ögonbindeln.

Betyg 4