Huset Ushers undergång är den av Poes berättelser som jag fastnat mest för. Redan i den inledande meningen: ” Hela den mörka, melankoliska och tysta höstdagen hade jag ridit ensam under de lågt hängande molnen genom en ovanligt ödslig trakt och befann mig i den tätnande skymningen inom synhåll för slottet” låter Poe läsaren förstå att den här berättelsen har något av död och fördärv över sig. I motsats till Poes sedvanliga noveller använder sig författaren inte av ett förstapersonsperspektiv där huvudpersonen själv beskriver händelseförloppet. Istället är huvudpersonen en karaktär som vi vet mycket lite om och som istället får agera deltagare och iakttagare. Detta grepp är mycket lyckat såtillvida att läsaren lätt kan identifiera sig som Roderick Ushers barndomsvän och därmed få ta del av vännens förändrade, melankoliska och nervösa sinnelag. Varje detalj i berättelsen, från den kusliga beskrivningen av slottet till den skräckfyllda avslutningen är laddad med en tryckande klaustrofobiskt atmosfär. En atmosfär som känns mycket obehaglig och skräckinjagande. Novellens enda egentliga brist ligger i att den just är en novell, jag hade gärna sett att Poe utvecklat sin berättelse mer…men som sagt jag håller ändå den här novellen för Poes bästa.

Jag kan även varmt rekommendera Roger Cormans kusliga filmatisering från år 1960. Denna film är en av de ruggigaste som jag sett.

Betyg 4

Detta är en novell som rakt igenom är otroligt laddad från de första orden med sin skräck och ångest till sista raderna då...
Även om jag innan läsningen av novellen hade läst recensioner och analyser av den här texten och därmed visste nästan allt som skulle hända så kunde jag inte hjälpa att bli indragen i den Usherskt galna paranoian.
Systerns ständiga skuggnärvaro förstärks genom hela novellen och i slutet framstår hon som klarast.
Mycket av känslan tycker jag görs utav att man så fragmentariskt och distanserat får ta del av vad som händer i det Usherska huset, en mer detaljrik beskrivning hade nog sänkt novellen något.
Fantastiskt!

Betyg 4

alltså den här novellen är en av de sämsta som jag läst, men den fortsatte att stanna kvar i mina tankar varje gång jag lyssna på rnbstjärnan usher :D........

här skildrar författaren hur en människa förlorat förståndet och den som berättar är en vän till Roderick...vännen har fått ett brev från roderick som bor på slottet Usher, Roderick har även en syster som heter madeleine. när den här vänen till roderick anländer så träffar han båda två, men syster försviner mystiskt och kvar blir roderick och hans vän och de lär känna varandra närmare och roderick berättar om vad som kommer ske och vännen försöker förmå honom att lämna slottet och komma bland människor, men roderick kan inte det riktigt. det är något som tvingar honom att stanna. en kväll berättar roderick för sin vän att syster varit död sen en tid tillbaka och ligger i en kista i vinkällaren.......en mörk,trång och unken sådan.......buuuuuuu..

njaaaa, vet inte om det är en så där bästa novell, men väldigt ryslig sådan iaf.......poe har lyckats fånga och ta med det där lilla extra!!

Betyg 4

Det låter som att berättelsen är från 1800-talet.
Berättaren besöker sin gamla kompis från barndomen som bor i ett slott som ärvts i generationer.
Nu är slottet eller godset i så dyster stämning att det har avtecknat sig i ägaren och systern.
Jag tyckte att novellen var bara halvbra, lite för melankolisk.

Betyg 3