De möts vid Stilla havet. En romans utan minnen och framtid, bara ett enda långt kaliforniskt ögonblick. De kör bilen rakt ut i landskapet. Lysande fåglar lyfter och skriker i flockar. Hon befinner sig långt hemifrån, långt från snön som faller som sorgen när någon faller. Hon dricker för att sjunka genom mörkret. Ingenting är lika skönt som berusningen, ingenting så hårt som hud. Det finns aldrig avsända brev, exakta bilder av minnen som liknar drömmar, en saknad i kroppen som också är våld. Det finns ingen tröst.